Människor som är ordentliga. Såna som alltid är välkammade, pressveckade och ute i god tid. Sån är inte jag.
Jag är rufsig direkt när jag har kammat mig, oavsett hur mycket jag stryker är något ännu alltid skrynkligt och jag är ofta lite lätt/abnormt skitstressad. Speciellt som idag när man har en tid att passa.
Dessutom tror jag inte ordentliga människor skulle åka runt med en hel gräddtårta i knät. Det tror jag faktiskt inte.
Det är inte vem som helst som kan (komma på idén att) åka flera mil med en gräddtårta i knät. Var stolt! Och det där med att vara ute i god tid – ska det verkligen vara något att sträva efter? Verkar jobbigt!