Någon med mig skämta aprillo?

En dag fick jag. En!! Man hinner med väldigt lite på en dag. Man hinner inte städa huset. Man hinner inte tvätta bort alla högar från tvättstugan. Man hinner inte titta ikapp på alla tv-serier. Och man hinner inte återfinna förståndet som man har förlorat.

IMG_0228.JPG Nu verkar han pigg som en mört men i natt vaknade vi av att han gick på toaletten. I sin pyjamas. Och för första gången på typ ett halvår valde han att ha helkroppspyjamas, med dragkedja. Då var jag extra glad över att Palten har nattvakt för storkillarna.

IMG_0238.JPG Medan jag får hänga med den här maratontuttaren/nattakrobaten. Det är fortfarande mest trevligt, men jag anar att jag snart kommer vara kroniskt skittrött.

IMG_0245.JPG kaffekopp/huvudkudde

Publicerat i Knytet, Lillebror | 1 kommentar

Och därmed basta

Den här veckan har en eller båda av storpojkarna varit sjuka varenda dag. Inte supersjuka så det ligger still och behöver omhändertas utan snarare minsta möjliga sjuka så de inte kan gå till skola/förskola men ändå är vilda och har ork och tid att bråka om vem som har den turkosa kudden/Stinky-muggen/uggle-tallriken/sätt in valfritt föremål här. Och jag håller på riktigt på att förlora förståndet.

Dessutom är Palten en sån där suspekt vuxen som inte alls har något behov av egentid, så han förstår inte alls hur galen man blir av att ha sällskap dygnet runt, i en veckas tid.

Förhoppningsvis har de kurerar sig ordentligt under helgen för i morgon ska tre av de fyra karlarna jag bor ihop med lämna huset så jag kan få vara ifred. Och därmed basta!

Publicerat i Barnsnack, Palten | 4 kommentarer

Ingen riktig vuxen

Jag har alltid gillat att pyssla. Eller alltid ska jag väl inte säga, när jag var tonåring gillade jag mest att tjuvröka och vara svårmodig. Men innan och efter det har jag gillat det. När jag var student med oändligt mycket tid över (vilket säger ungefär lika mycket om lärarprogrammet som om mig som student) brukade jag pyssla framför TV:n, vilket fortfarande är en favoritsyssla.

Problemet är bara att jag inte har så där oändligt mycket tid över längre. Och börjar jag väl pyssla kommer det alltid någon unge sättande och vill vara med. Vilket ju och för sig kan vara trevligt, men man vill ju inte precis sitta i soffan och måla och limma på teakbordet med två fumliga barn.

Ett annat problem är att mycket pyssel blir ganska fult. Det är roligt att göra, men sen vill man helst att det ska försvinna. Handmålade skärbrädor som man ska hänga på väggen, drivvedskonst eller hoplimmade stentroll, det är inte riktigt min tekopp.

Så därför är jag extra nöjd över vårt senaste pyssel. Nämligen att måla stenar. Dels för att det går snabbt, och dels för att man kan göra hur många som helst. Men framför allt för att de behöver få en plats i hemmet. De har nämligen sin plats utanför hemmet. Närmare bestämt på farstutrappan.

Där fyller de två viktiga funktioner. Vara färgglada. Och vissa alla som går förbi att här bor det inga riktiga vuxna, utan här bor vi.

IMG_8566.JPG

Publicerat i Navelskåderi, Pyssel | 3 kommentarer

Den chokladbruna sanningen

Jag blir ofta bländad av folks fläckfria pastellfärgade vardag på Instagram, och även om jag inser att mycket beror på vinklar och filter, blir jag ändå ibland lite avundsjuk. Speciellt när min egen vardag är så lite pastellfärgad som möjligt. Som idag till exempel. Fjärde dagen av vabb. Om man nu kan vabba når man är föräldraledig. Man kanske bara är. Fyller sin funktion. Gör sitt jobb. Tar hand om barn. Man kan inte ens beklaga sig över att vabba.

I ett försök att sysselsätta de bråkiga brorsorna och lindra mitt eget sötsug bestämde jag i alla fall att vi skulle baka. Chokladbollar. Det går snabbast. Men efter att ha upptäckt att smöret var helt slut, fick jag vara kreativ. Så jag bestämde att vi skulle göra raw food-chokladbollar eftersom det låg några gamla dadlar och skräpade i skafferiet efter ett vi gjort just såna bollar för några veckor sedan.

Men det var samtidigt lite riskabelt för jag hade precis lagt Lillebror, som är oförskämt lättväckt med tanke på att han är ett tredjebarn, och mixern skulle kanske väcka honom. Men sötsuget och bråkbrorsorna, eller nej, vem försöker jag lura, bara sötsuget faktiskt, gick inte att hindra. Det skulle bli bakat, om det så var det sista jag skulle göra. Självklart vaknade han efter ungefär tio minuter, när vi var mitt i rullningen.

Kotten och Knytet rullade i strössel, men eftersom det enda rätta är kokos använde jag det. Lillebror i sin tur ägnade sig åt en av sina senaste nyvunna kunskaper, nämligen krypa in under saker. Det var därför han satt under bordet när han upptäckte det som alla som bakat eller rullat chokladbollar med barn vet, nämligen att det drälls en del.

IMG_8560.JPG
Om man tittar riktgt noga ser man lite strössel i håret. Chokladen är inte jättesvårt att upptäcka. Han var mycket nöjd.

Kotten var 1,5 första gången han åt en sötsak. Lillebror är åtta månader. Inte särskilt pastellfärgat. Mer åt det chokladbruna.

Publicerat i Navelskåderi | 6 kommentarer

Lagen om allts jävlighet

Förra veckan var ganska menlös. Skittråkigt väder, inga superspännande planer och Palten hade en ganska lugn vecka på jobbet. Men den här veckan däremot, strålande sol och jättevarmt nästan varenda dag, vårfest på förskolan, babysång med en ny bekantskap från mammagruppen, kalas för Kotten hos den där specielle tjejen som han pratar om hela tiden och fullt upp för Palten på jobbet. Dessutom trevliga helgplaner med goda vänner vi inte träffat på nästan tre år. Vilken vecka känns mest läglig att bli sjuk på tycker ni?

Självklart insjuknade vi nästan hela bunten i olika styrkor och vid olika tillfällen med start någonstans tisdag eftermiddag. Och idag tog jag på Lillebror en ny, otvättad body som han sedan hade på sig i cirkus en timme innan han fick världens utslag. Antagligen någon slags värmeutslag blandat med en reaktion på kemikalierna från de otvättade plagget. Bara för att spetsa till det lite extra.

Så nu såsar vi runt här hela gänget. Slitna, lite illaluktande och missnöjda i värmen. Tänk om det ändå hade varit förra veckan som var sjukvecka. Konstigt att det aldrig blir som man tänkt sig.

Publicerat i Navelskåderi | Lämna en kommentar

Alltså helkroppsspeglar, verkligen?!

Vi är på landet över påsken tillsammans med King Lear och henne familj och Barbasysters äldsta barn.

Kotten och Knytet är hur nöjda som helst. Stora, snälla, roliga kusiner som går med på nästan vad som helst. Hoppa studsmatta i regnet, läsa träliga böcker om och om och spela spel på både bordet och ipaden. Och lillebror är inte heller helt missnöjd när någon var femte minut utbrister med pipig tonårsröst ”men Gud vad söt han är!!”

Själv är jag inte lika nöjd. Eller jo, både och. Dels nöjd; för familj och ledighet och godis i färgglada pappägg, sånt gillar jag. Men dels missnöjd; för vi har inga helkroppsspeglar hemma, och det finns det på landet, och jag duschade nyss och fick syn på mig själv i en av de där speglarna.

Oh. My. God!

Det var inte vackert.

Tur att jag har mina färgglada pappägg att trösta mig med…

Publicerat i Navelskåderi | Lämna en kommentar

Som en bergochdalbana

Det är tvära kast mellan härligt och helgalet hör hemma. Ena sekunden sitter Knytet på knä bredvid lillebror och pussar honom på munnen, och när man säger att han inte ska pussa så mycket i ansiktet svarar han med eftertryck: ”men mamma, vi är ju kär!!” och man tänker att man nog har de gulligaste ungarna i världen.

Och nästa sekund sitter Knytet i duschen och sprutar vatten överallt. I duschen. Utanför duschen. Överallt. Och när Palten torkat upp tre cm vatten från badrumsgolvet och den dyngsura vågen helt plötsligt visar att man väger 13 kg mindre än man gjorde i morse trots ett helt berg av fika och precis lika trånga byxor (om inte ännu trängre) då är man inte riktigt lika övertygad längre.

Publicerat i Navelskåderi | Lämna en kommentar