Den chokladbruna sanningen

Jag blir ofta bländad av folks fläckfria pastellfärgade vardag på Instagram, och även om jag inser att mycket beror på vinklar och filter, blir jag ändå ibland lite avundsjuk. Speciellt när min egen vardag är så lite pastellfärgad som möjligt. Som idag till exempel. Fjärde dagen av vabb. Om man nu kan vabba når man är föräldraledig. Man kanske bara är. Fyller sin funktion. Gör sitt jobb. Tar hand om barn. Man kan inte ens beklaga sig över att vabba.

I ett försök att sysselsätta de bråkiga brorsorna och lindra mitt eget sötsug bestämde jag i alla fall att vi skulle baka. Chokladbollar. Det går snabbast. Men efter att ha upptäckt att smöret var helt slut, fick jag vara kreativ. Så jag bestämde att vi skulle göra raw food-chokladbollar eftersom det låg några gamla dadlar och skräpade i skafferiet efter ett vi gjort just såna bollar för några veckor sedan.

Men det var samtidigt lite riskabelt för jag hade precis lagt Lillebror, som är oförskämt lättväckt med tanke på att han är ett tredjebarn, och mixern skulle kanske väcka honom. Men sötsuget och bråkbrorsorna, eller nej, vem försöker jag lura, bara sötsuget faktiskt, gick inte att hindra. Det skulle bli bakat, om det så var det sista jag skulle göra. Självklart vaknade han efter ungefär tio minuter, när vi var mitt i rullningen.

Kotten och Knytet rullade i strössel, men eftersom det enda rätta är kokos använde jag det. Lillebror i sin tur ägnade sig åt en av sina senaste nyvunna kunskaper, nämligen krypa in under saker. Det var därför han satt under bordet när han upptäckte det som alla som bakat eller rullat chokladbollar med barn vet, nämligen att det drälls en del.

IMG_8560.JPG
Om man tittar riktgt noga ser man lite strössel i håret. Chokladen är inte jättesvårt att upptäcka. Han var mycket nöjd.

Kotten var 1,5 första gången han åt en sötsak. Lillebror är åtta månader. Inte särskilt pastellfärgat. Mer åt det chokladbruna.

Annonser
Det här inlägget postades i Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Den chokladbruna sanningen

  1. Linda skriver:

    Haha! Härligt! Jag bävar för hur tidigt lillan kommer börja äta sött… Så ingående som hon studerar dom stora när dom äter lördagsgodis så lär de ju inte dröja… Nu har hon ju dessutom två tänder 🙂

  2. King Lear skriver:

    Den där lille raringen är ju så söt att det känns helt rätt med lite strössel på toppen.

  3. eva skriver:

    härligt att du bloggar igen säger jag och highfivear mig själv, eftersom att du inte är i närheten. när ses vi i shoppinggaraget? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s