Där är där man inte är

Jag förstår inte hur folk lyckas få sina spädisar att sova hela nätterna igenom och i sina egna sängar, och då inte så mycket på grund av spädisarna själva utan främst kanske för att jag själv är så mjäkig.

Som nu till exempel. Lillebror ligger i sin spjälsäng tjugo cm från min huvudkudde och varje gång han låter eller rör på sig blir jag lite hoppfull. Det betyder ju nämligen att han kanske vaknar snart och då kan jag lyfta över honom till oss.

Ska han verkligen ligga där alldeles ensam och övergiven?! För inte tala om mig. I nio månader har han legat så nära man kan komma, bokstavligen under huden, och sen tryckt mot huden som en gullig tutte-igel och nu skiljs vi åt av både träspjälor och mjuk vadd. Det är verkligen inte trevligt.

Nu rör han sig i igen… Jag måste kanske tända lampan och spela lite hög musik. Bara för att.

Annonser
Det här inlägget postades i Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Där är där man inte är

  1. Fru Bratwurst skriver:

    Hahaha! Du är för rar!

  2. Dr. Snuggles skriver:

    Du kan inte vara tillräckligt trött 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s