Grässtråna

I helgen ska Palten åka norrut och jag och pojkarna får klara oss själva. Vilket vi gör, förstås. Men det är lite trist att vara själv. Framförallt på kvällen och natten. För trots att jag låtsas vara helt obryd av mörker och kylskåpet som knäpper för att visa världens mörkräddaste barn att det inte är någon fara är jag skraj. Ibland. Ganska ofta när det är mörkt och Palten inte är hemma.

Men det löser sig nog. Jag får gå och lägga mig samtidigt som barnen och sen ligga och titta på film på datorn och hoppas på att inte bli kissnödig. Eller potta?

Eller så får jag bita i det sura äpplet, inse att jag är vuxen och faktiskt vara uppe själv på kvällen trots att Palten inte kommer hem förrän på söndag. Kanske. Vi får se.

Annonser
Det här inlägget postades i Navelskåderi, Palten. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Grässtråna

  1. Karin skriver:

    Usch ja, jag är likadan. Inbillar mig en massa. Hur gick det då?

    • mrs PItepalt skriver:

      Jo, det gick bra. Fast jag gick och la mig samtidigt som barnen och sen tittade jag på film på datorn tills jag blev trött. Alldeles lagom äventyrligt för en småbarnsmamma.

  2. Dr. Snuggles skriver:

    Hur gick det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s