Hur fan tänkte jag egentligen?!

Om man säger till en ny bekantskap att man arbetar som högstadielärare får vederbörande ofta något skräckslaget i blicken. Börjar flacka och frågar nervöst ”Hur är deeet?! Är det inte jobbigt? Är de inte uppkäftiga/lata/stökiga?” Och jo, det är vissa elever ibland. Men de flesta är överambitiösa, trevliga och rätt roliga.

Fast självklart undrar jag själv ibland vad jag gett mig in på. Hur jag tänkte. Vad jag tänkte med. Om jag var spritt språngande galen.

Om sanningen ska fram så tänkte jag aldrig bli högstadielärare. Jag är utbildad gymnasielärare som även kan undervisa på högstadiet och av en slump hamnade jag där jag är idag. I en högstadieskola i en av Stockholms mest välbärgade förorter.

Men det som håller på att ta knäcken på mig och verkligen få mig att fundera på att byta yrke är inte de lata, uppkäftiga, stökiga eleverna. Utan istället deras krävande, uppnästa föräldrar. De mailar och ställer krav. Vill att man ringer tillbaka omgående. Träffas för individuella möten med någon från skolledningen närvarande. Ger just deras lilla ängel möjlighet att komplettera varenda lilla moment in absurdum.

Och de tillfällen när en elev inte uppnår det betyg föräldrarna hoppats på är det alltid vi lärare som missat något. Varit för stränga i vår bedömning. Haft ett orättvist synsätt där andra elever har premierats. Varit dåliga på att lära ut/informera/förklara. Helt enkelt misslyckats.

Självklart är inte alla föräldrar så här. Men för många. Fler än alla elever som är för uppkäftiga eller stökiga för att man ska stå ut. Det är ett som är säkert.

Lite så här är det. Fast mer restylane och fler klackringar.

20130123-192520.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Skola. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hur fan tänkte jag egentligen?!

  1. Nocken skriver:

    Usch, stackars dig. Jag jobbar ju på en ”tvärtomskola” jämfört med dig. Få högpresterande elever, få krävande föräldrar men när det är problem så är det ju alltid vi som skola som har gjort fel. Framförallt vill elever och föräldrar att vi ska fixa deras betyg, vi ska få dem till ett E eller G. De har liksom inte fattat att det hänger på den som lär något att vilja lära sig något. Så summa summarum är det väl alltid oss lärare det är fel på, oavsett föräldrarnas status.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s