Bergochdalbana

Idag var ångesten lite mildare. Jag jobbade och träffade en av mina finaste klasser och då kändes allt lite lättare. Men sen pratade vi om alla nationella prov och och huruvida man skulle ha hunnit rätta mycket innan sen dag som skolan har lagt ut för oss (den ligger en vecka efter proven!!) och då blev ångesten lite starkare igen. Men sen lämnade jag in en ledighetsansökan för maj då vi funderar på att åka till värmen och då var ångesten ganska mild igen.

Och nu, när jag ligger här mittemellan två sovande barn som håller i mig med sina mjuka små händer, har ångesten aldrig varit lägre bort. Det är ju det här som räknas.

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Kotten, Skola. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s