The cherry on top

Och som om det inte vore nog med att behöva springa i det nedrans ekorrhjulet vareviga dag ringde Palten på onsdagen när jag var på jobbet till åtta och berättade att Knytet var tvungen att vara hemma från förskolan dagen efter eftersom han gjorde nummer två, upphöjt i sju. På natten kom kräkset.

Jag hatat magsjuka! Och varför är man det så ofta? När jag var liten känns det som att man aldrig var magsjuk. Mina barn är det minst två gånger om året. Om man har tur. Annars är det betydligt fler.

Kotten blev dålig på torsdagskvällen och igår tänkte vi att det nog var över så Palten skrubbade hela köket och båda badrummen. Med tandpetare typ. Och inatt vaknade jag av att han kräktes.

Som om inte det vore nog trillade Knytet ur vagnen igår och slog upp ett litet hål i pannan så Palten fick åka in till närakuten och få honom limmad igår. Kanske var där han blev smittad av en helt ny magsjuka och så börjar det om med en helt ny omgång… Nej, det är för jobbigt att ens föreställa sig!

Jag behöver höstlov!

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till The cherry on top

  1. Skolfröken skriver:

    Nej stackars stackars er! Vilken otur:-( Magsjuka är VIDRIGT!!!!! jag tycker också att det känns som det är oftare nu än när man själv var liten, jag har frågat mina föräldrar nån gång och de höll med. Jag var magsjuk kanske två gånger under hela min barndom, min lillasyster har aldrig varit magsjuk. Förra hösten var mina barn magsjuka ELVA GÅNGER!!! Till slut gick jag inte ut. Så fort det gick magsjuka på förskolan vabbade jag. Jag gick inte till öppna förskolan eller motsvarande mellan november och mars. Sjukt jag vet, men alltså jag pallade inte!

    Det värsta var när Skolbebisen precis varit magsjuk, sen Magistern. På den första dagen man kunde vara säker på att vi var safe ramlade Skolbebisen ned från toaletten med huvudet ner i klinkersen. Lite akut på det. Häpp.

    Sjukt lång kommentar, förlåt. Ville bara skicka lite sympatier. Jag lider med er. Kram!

  2. Skolfröken skriver:

    Äh, man får klaga efter gång 1 tycker jag. När kommer det ett kräkvaccin undrar jag???

  3. Hannah skriver:

    Ni har alla mina sympatier, det är vidrigt och ångestframkallande. Men en sak som jag försöker påminna mig själv om är att dett allra jobbigaste är nog all den tiden jag går och oroar mig för att vi ska bli sjuka.

  4. Eva skriver:

    Ojoj, stackare! Fyfan vad jobbigt. Vi har varit hyfsat förskonade och det har ändå varit hur jobbigt som helst ju! Det det kräkset på ullmattan och i alla sängkläder och vissna barn… 😦 Krya på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s