Två skraja och en orädd

Jag och min armé män är på utflykt i den sörmländska landsbygden. Två skraja och en orädd har jag med mig. De två största är oroliga för fästingar, spindlar och hajar och den lilla snubblar omkring på knubbiga ben och petar med pinnar i komockor och sticker in fingrarna i hönsburar.

Vi hälsar på min mormor som vi alla kallar mormor Kerstin och Kotten undrar varför mormor Anne-Kristine blev död. Palten svarar att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Sen åker vi hem till vårt ”sovhem” som pappa och mamma byggde för många år sedan, innan jag var född, och jag grinar lite i garderoben där pappas kläder hänger kvar på galgarna. Ibland blir det inte som man tänkt sig.

Det är tur att jag har min armé. Två skraja och en orädd.