Knytet är och förblir en vilding. Hur mycket vi än jagar och säger till och springer efter och förklarar är det bara ”nej!”, ”bort!” och ”var är Knytet? Oj, där högst upp på det höga vingliga tornet med konservburkar i affären!! Hur kom han dit, vi tittade bara bort i bort i två sekunder…”
I förmiddags var Palten och Knytet i affären. Knytet var sitt vanliga jag och Palten jagade efter. Vid ett tillfälle la han sig raklång på golvet med ansiktet i marken och vägrade gå upp. Tillslut kom fiskkillen från charken och snicksnackade upp honom, och då var han hur nöjd som helst. Men några minuter senare när Palten vände sig om var han försvunnen. Palten letade och letade, sprang runt med dubbelvagnen och sökte och ropade och tillslut hittade honom. Vid smågodiset. Han stod med nävarna och munnen full och tuggade. Det rann lite dregel ner på hakan. Han var mycket nöjd. Palten var inte det. Men missnöjdast av dem alla var Tanten.
För när Palten äntligen fick syn på Knytet och sprang fram med hjärtat i halsgropen beredd på att lyfta upp honom och säga till honom att man minsann inte fick äta godis i affären och att man dessutom inte heller fick springa iväg så där, stod det en tant bredvid Knytet. Hon var sur. Hon tyckte att Palten inte skötte sitt arbete. Hon sa ”du måste ju se efter din son lite bättre! Det här är ju äckligt! Nu får du rengöra här!!” och Palten som är snäll (och lite mesig) torkade Knytet lite om hakan och gick därifrån.
När han berättade om tanten för mig var jag arg i en timme. Hur kan man göra så? Självklart är det inte bra att tvååringar äter av lösgodiset i affären men hur kan någon tro att en förälder låter sitt barn springa omkring fritt i affären och äta godis bara för att. Alla föräldrar gör väl så gott de kan. Dessutom tycker jag inte någon som inte tagit hand om Knytet själv på COOP har rätt att uttala sig på något sätt. Den tanten borde straffas genom att valla Knytet runt på Drottninggatan en löningsfredag vid lunchtid när Knytet varken har ätit eller sovit.
Vad tycker ni? Hade hon rätt eller borde hon grovk…..s med smågodis?
mrs Pitepalt 
hahahaha, jäkla aptant. men tänk va skönt för henne att få bli arg på platen istället för det hon egentligen var arg på i sitt liv…det kändes säkert skönt för henne en stund… 🙂
Du är en bättre människa än mig som kan tänka på sådär. Jag blir bara arg.
jag menar palten…
när jag skulle posta kommentar nr två, så kom det upp ett meddelande: Du postar kommentarer för snabbt, ta det lugnt…. hahahahaha, vansinnigt roligt tycker jag. visste du att det fanns en sån funktion på wordpress?
wordpress är duktig på att läxa upp 🙂
Ahh, att det inte finns någon gilla-knapp! Evas första inlägg var ju klockrent! Synd bara att palten och hon inte bytte telefonnummer eller nåt så att du sen kunde ringa och skälla ut henne så att du slapp gå runt och vara ilsk i en timme. Sånt är ju inte hälsosamt!
Ja, jag hade lugnt lagt min telefonskräck åt sidan för att få ringa och skälla.
Jävla surtanter! Varför känner de sig manade att läxa upp främmande människor!? Man gör väl så gott man kan. Palten skulle ha tryckt upp en colaflaska i näsan på henne.
Bara man inte själv blir en sån där surtant sen. Just idag känns det lite lockande… Att få skälla på tonåringar helt utan anledning, ah vilken lycka!
Bilden av Knytet som ligger raklång med ansiktet mot golvet men charmas av fiskkillen är ju obetalbar! Sen hade jag gärna betraktat hela godisincidenten – på håll – och fnissat.
Det är synd att man inte kommer på ett snabbt svar på tal i såna situationer så att dessa bittra gamla tanter kanske skulle sluta förpesta småbarnsföräldrars liv.
Ha, ha! Jag gillar idén med att tanten vallar Knytet. kan lixom se det framför mig 😀
jag tänker genast att han skulle spelat lika dum som tanten trodde att han var och bara grabbat en näve godis tryckt in i sin mun och tuggat och smaskat med öppen mun så att saliven sprutade och försökt säga med munnen full, att han minsann inte alls kunde för sitt liv förstå vad hon menade…godis som är så gott!
Så ljuvligt inlägg och fin blogg! Den där tanten borde absolut straffas!! Här hemma har vi också en rymmare och vildängel, och titt som tätt träffar vi på dessa tanter lite varstans som fattar noll av hur det egentligen är att försöka springa och jaga och hinna ikapp. Färre sådana åt folket, tack!