Inte röd dag i dag heller

Kotten gillar inte att gå till förskolan. Det har han aldrig gjort. Inte någonsin. När han väl är där är han nöjd, men innan och annars vill han inte veta av det. Kanske har det att göra med att någon alltid är hemma. Han vet att Palten och Knytet är hemma hela dagarna och ändå måste han gå iväg till förskolan. Varför?! Det är ganska jobbigt faktiskt. Man vill ju att han ska trivas med sin vardag, och trots att jag vet att han har roligt när han väl är där skulle jag föredra att han var nöjd hela tiden. Men det är han som sagt inte.

Efter långhelgen var det dags för förskola igen, och då började det vanliga tjatet. ”Är det förskola idag mamma?” ”ja” ”jag vill inte gå till förskolan!” ”men det är förskola idag, jag ska till jobbet också” ”nej, det är röd dag idag! Det har jag bestämt” ”nej, det är vanlig dag idag, då går man till förskolan och jobbet” ”men är det sommarlov då?” ”nej, inte än” ”jo, jag bestämmer att det är sommarlov nu, det har jag bestämt!” och så fortsatte det så där hela vägen till förskolan.

I går lämnade jag också, efter samma ramsa och sen var jag hemma en timme extra eftersom Palten hade ett möte. Runt tiotiden tog jag Knytet i dubbelvagnen och gick mot centrum för att kunna träffa Palten där och ta bilen direkt till jobbet, och ungefär halvvägs till jobbet stötte vi på Kotten och hans förskolekompisar. Jag försökte smita iväg, men innan jag hunnit göra det fick han syn på mig. Först blev han glad. Väldigt glad. Han kramade mig hårt och sen satte han sig genast tillrätta i vagnen bredvid Knytet. Men sen var det dags för oss att gå skilda vägar. Då var han inte glad längre. Han grät och skrek och gjorde sig lelös som en mask.

Så där som våra hundar brukade göra när de rymt hemifrån och sen inte ville gå tillbaka. Då utförde de någonslags hundtrolleri så att ryggraden upphörde att existera och istället för en stor labrador var det en 40 kilos skogssnigel som låg på gatan och vägrade gå. Nu låg Kotten på marken som en 18 kilos skär skogssnigel. Den stackars 60-åriga fröken som var själv med sju barn fick försöka bärsläpa Kotten hem medan han skrek och grät ”mamma!! Nej, jag vill inte! Maaaaaammaaaaaaa!” och jag stod bakom ett hörn och tjuvtjikade och försökte låta bli att grina.

Ska det vara så här?

Annonser
Det här inlägget postades i Kotten. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Inte röd dag i dag heller

  1. eva skriver:

    och jag skrattar så jag får ont i magen av en 40 kgs skogsnigel, och samtidigt gör det ont i hela hjärtat av den där 18 kgs skära skogssnigeln…fy tusan, det där är ju en mardröm på nåt vis att stöta på dom sådär….Och sen tänker jag att det kanske blir bättre sen, när knytet blivit större, och han oxå går på dagis…tror du inte? Varm kram i värmen 🙂

    • mrspitepalt skriver:

      Det är vår förhoppning. Vi pratar mycket om hösten och att Knytet ska börja och hur det ska bli. Och det tycker Kotten verkar roligt och han blir alltid glad när vi pratar om det, så hoppas hoppas!

  2. Skolfröken skriver:

    Nä, stackars Kotten:-( hoppas det blir bättre när brorsan börjar- det tror jag att det kan bli! Stackars sig också, sånt där är vidrigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s