Paltarna does akuten, del…. jag har tappat räkningen, vi säger 5

I lördags var Palten på svensexa. Han åkte klockan sju på morgonen så jag och barnen hängde ihop själva hela dagen. Det var trevligt, och lite jobbigt också förstås. Fast det är alltid lite lättare när man vet att den andra inte kommer kommma hem förrän sent. Då går man inte och väntar på avlösning utan man bara kör på. Framåt kvällen var dock jag rätt trött och såg fram emot en lugn kväll tillsammans med mitt smågodis, mitt glas rosé och Niceville. Men ödet ville annorlunda.

Vi lagade mat, pannkaka eftersom barnen fått välja. Kotten hade skurit jordgubbar, Knytet hade ätit jordgubbar och jag skulle precis steka den första pannkakan. Det sista som skulle göras var att vispa grädde och det gjorde Kotten eftersom han gjort det förrut och det gick bra. Så jag satte honom med elvispen och grädden och satte i en klick smör i stekpannna och så öppnade jag diskmaskinen och gav Knytet en tallrik eftersom han hängde rund vid mina fötter. Sen skulle jag bara gå ut med resten av tallrikarna till bordet och då hände det. På en nanosekund. Allt på en gång.

Knytet tappade ett stort duralexglas på vårt klinkergolv och det gick sönder i tusenmiljoner bitar. Kotten hade vispat så länge att det blivit smör. Smöret började brännas i stekpannnan. Hå-vete!

Snabbt försöker jag ta mig till Knytet med mina barfota fötter för att undvika att han ska kliva runt i glaset med sina barfota fötter. När det är gjort ställer jag barnen på kökssoffan med varsin gräddig/smörig visp så de ska vara ur vägen medan jag dammsuger. Sen hämtar jag ett par gummistövlar, petar ut några små glasbitar ur mina tår och börjar dammsuga. Efter ungefär en minut blir Knytet ledsen och jag ser att det är blod på kökssoffan. Jag håvar upp Knytet och sköljer av hans fötter i badrummet och upptäcker då att det under ett stortåveck är ett sår med något svart i, en glasbit. Så jag sätter Knytet i badbaljan med förhoppningen om att glasbiten ska glida ut av sig själv och sen dammsuger jag klart.

Nu kommer den svåra biten. Peta ut en minimal glasbit från under tån på en inte så lite missnöjd tjugotvåmånaders. Jag försåg Knytet med en klubba och gick lös på honom med en nål. Det gick inte bra. Jag hann känna att det var något som rispade där inne, så det var uppenbarligen en glasbit där. Men sen var det kört. Han skrek. Skvätte vatten på mig. Grinade. Sög på klubban. Var ilsken. Spjärnade emot. Sa ”bott” och hötte med näven.

Tillslut ringde jag sjukvårdsrådgivningen. Mest för att bli lugnad och få veta att ”nej, du bara oroar dig, glas kan inte vandra i kroppen, du behöver inte åka in och sitta hela kvällen med dina två vilda barn på en akutmottagning”. Men det jag istället fick vet var ”det är ovanligt, men det har hänt att föremål vandrar i blodomloppet. Det vore nog bra om någon tog bort glasbiten. Idag.” Så jag ringde närakuten och fick en tid och sen hivade jag in båda ungarna i bilen. Knytet fick inte gå på sin fot så honom bar jag och Kotten var inte helt nöjd och tyckte det var ”mest synd om honom” av anledningar som jag nu har glömt.

Sen satt vi på akutmottagningen i en dryg timme. En sköterska kom förbi och smetade bedövande salva på Knytets tå varpå han skrek sitt högsta skrik och tittade på henne med sina ledsnaste ögon och utfälld underläpp. Han är ju som bekant en smula dramatisk. ”Inte ens Persbrandt skulle ha skrikit så där mycket” sa sköterskan med en leende. Men efter en timme när läkaren väl kom och petade hårt med en stor kanyl under Knytets lilla tå sa han inte ett knyst. Så någon effekt måste den där salvan ändå ha haft. Och läkaren kunde konstatera att ”nej, det fanns ingen glasbit, den har nog redan trillat ut, vad bra att du satte honom i baljan!” Bra och bra, har man varit tvungen att åka till akuten kvart i åtta en lördagskväll vill man väl att besöket ska ha någon betydelse och inte vara helt poänglöst?

När vi väl var hemma och pojkarna var i säng hade klockan hunnit bli tio och godiset, rosévinet och filmen hade förlorat sin charm. Det blev inte som jag hade tänkt mig.

Att sen Palten kom hem klockan fem och var så full att till och med jag blev bakfull bara av att sova bredvid honom var inte heller vad jag hade tänkt mig. Men det är en helt annan historia…

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Kotten, Palten. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Paltarna does akuten, del…. jag har tappat räkningen, vi säger 5

  1. Eva skriver:

    jag förstår, som du säkert förstår, att det måste varit skittufft, och jättejobbigt och allt det där.
    men jag bara skrattar när jag läser vad du skriver…
    och det är för att du skriver så himla roligt!!!
    det har inget absolut inget att göra med att jag är glad över att det inte drabbade mig, mohahahahaha…och jo, jag syftar givetvis på Paltens fylla, allt det andra måste ju vara easy peasy i jämförelse 🙂

  2. grenman skriver:

    haha mannen var ju på en annan svensexa men känner igen det där med att ha ont i huvudet fast man inte ens varit ute. men du, vad bra att du skrev att man ska sätta dem i en balja, hade jag ingen aning om.

    • mrspitepalt skriver:

      Ja, det är något med vattnet som gör att huden luckras upp eller blir mjukare eller nåt och så kan stickor och glas och sånt glida ut lättare. Så nu vet du. Förhoppningsvis behöver du inte använda dig av knepet.

  3. kollijox skriver:

    Hujeda mig vilken circus, men heja dig för att du fixat galant! å tjoho och hurra vad du skriver kul människa. kramen

  4. hannanonien skriver:

    Du skriver så himla bra och fast jag fattar att det inte kändes så roligt då sitter jag och skrattar när jag läser. En annan tanke är att du är en hejare på många bollar i luften, jag som kan tycka det är mycket med ett barn ibland…

  5. Karin skriver:

    Men vilken lördagkväll ni hade!! Jag blir matt bara av att läsa vad du råkade ut för men känner så igen den där känslan när man längtar så mycket tills dess att barnen sover och man får ha sitt eget lördagsmys. Och sen kraschar världen omkring en… Badbalja var ett bra tips, det ska jag komma ihåg!

  6. Dr. Snuggles skriver:

    Men vilken fart det är på grabbarna! Låter som när lisabet pillade in en ärta i näsan…

  7. Hannah skriver:

    Vilken historia! Och så lärde man sig nåt på köpet 🙂

  8. Skolfröken skriver:

    Nej, inte nu igen!? Du är en supermamma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s