Tugg-tugg – sprick, suck!

Knytet är så där vild som bara ett andra barn till två vilda föräldrar kan bli. Jag och Palten är inte så vilda nu, men när vi var barn klättrade vi i telemaster och slog sönder både TV-apparater och glasdörrar på löpande band. Så det är kanske inte helt oväntat att våra barn också är mer vilda än tama. Men ändå. Helt sjövild.

Han springer omkring, kastar saker, skriker sitt raptorskrik, hoppar från höga höjder utan att någon håller i, sparkas och bonkas och bits. Överlag tycker han om att tugga på saker. Några veckor innan jul provade han att tugga lite på en julgranskula i glas. Ni vet en sån gammeldags tunn röd. Tugg-tugg, sprick, barnakuten! Men det visade sig inte vara någon fara. Men så idag var det dags igen.

Han har på senaste tiden varit väldigt intresserad av fjärrkontrollerna. Ibland att prata i dem som telefoner. Ibland att trycka på olika knappar och ändra inställningar som vi inte kan ändra tillbaka. Och ibland att slå loss batterierna på baksida och suga på dem. Det var det han gjorde idag. Sög på dem, och kanske bara tugga lite, lite grann. Men tydligen var batteriet alldeles uppblött av Knyte-saliv. Tugg-tugg, sprick, närvårdsmottagningen! Det visade sig inte vara någon fara heller. Men ändå, man vill inte att ens unge ska tugga på batterier. Om det finns saker man inte ska tugga på så är det typ glas, batterier och insekter. Två av tre alltså.

Jag var dock väldigt glad över att jag är den som arbetar när Palten berättade om sin dag på närvårdsmottagningen. Det var Palten, Knytet och en drös andra patienter i ett väntrum utan en enda leksak. I 40 minuter. Knytet sprang omkring och Palten sprang efter. Sen fick de träffa en sjuksköterska som fastslog att Knytet hade frätsår på läppen och att det nog var bra om läkaren tittade också. Då fick de vänta lite till. I ett nytt väntrum. Också utan leksaker. Och Palten fick le artigt artontusen gånger när personalen kallade Knytet duracellkanin och sa att nu fick pappa sluta mata honom med batterier till frukost. Oj så skoj.

Men seriöst närvårdsmottagningen, skaffa lite leksaker! Hur svårt ska det vara?

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Palten. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Tugg-tugg – sprick, suck!

  1. Barbasyster skriver:

    Hahahaha! I’m soo sorry for laughin, but hahahaha!
    Och så stackars Palten och allt det där, men här hemma i min tråkiga trista tv-soffa à la vecka 41 så var det en befrielse att få skratta.

  2. Nocken skriver:

    Jag håller med Barbasyster och skrattar högt! Det var ju faktiskt en ganska rolig kommentar. Iaf för en som inte var med om dramat ;). Och Barbasyster, hoppas bebben kommer snart, det är ju sjukt jobbigt att gå över tiden!

  3. Skolfröken skriver:

    Å hjälp, jag blev alldeles matt! Skönt att allt ordnade sig!

  4. King Lear skriver:

    Stackars Palt! Men är du helt säker på att Knytet inte äter batterier i smyg? Det skulle ju förklara ett och annat. Fast å andra sidan behövs väl ingen annan förklaring än ovanligt välmatchade gener. Han är ju väldigt lik dig, på mer än ett sätt. Och även från Palt-sidan verkar det ju ha kommit anlag för halsbrytande övningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s