Det värsta

Innan man vet bättre tror man att det värsta som kan hända är att någon man älskar ska dö. När man vet bättre vet man att det inte är det värsta.

Det har nu blivit vardag att pappa är borta. Precis som det blev med mamma. Men precis som efter mammas bortgång är det inte lättare eller mer hanterbart efter ett år. Det är precis lika hemskt och mörkt och hjärtskärande. Skillnaden är bara att man inte tänker på det lika ofta. Det hinner man inte. Man ska planera lektioner och rätta noveller och skriva in omdömen och maila föräldrar och läsa böcker för barnen och byta blöja och vika in tvätt och plocka upp duplo och bädda sängen och göra tusen andra saker.

Men så kommer det en lucka. Barnen har somnat. Man har planerat allting och det är en kvart kvar till lektionen börjar. Man fastnar i bilkö på väg till jobbet. Och då kan man inte tänka på någonting annat. Och det gör precis lika ont som det gjorde den där januarieftermiddagen när pappa slutade andas och allting förändrades.

Det värsta som kan hända är inte att någon man älskar ska dö. Det värsta som händer är att den man älskar fortsätter vara död och borta för all jävla evighet!

Annonser
Det här inlägget postades i Pappa. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Det värsta

  1. Karin skriver:

    Du skriver så vackert om det hemskaste som kan hända, och som du redan upplevt två gånger! Kram!!

  2. Barbasyster skriver:

    Bara härom dagen tänkte jag att det inte kunde vara sant, att det liksom inte var möjligt. Jag funderade på att ringa honom eftersom det var så länge sedan vi pratades vid, och nu borde han ringa varje dag och fråga lite arg om inte ungen kommer ut snart!

    • King Lear skriver:

      Precis den känslan kommer över mig också ibland, att det var så länge sen vi hördes och att jag ska ringa honom. Och nu tänker jag på hur mycket han ringde mig i april 1997 och lät lika besviken varje gång jag svarade, eftersom det betydde att jag fortfarande inte hade åkt in till BB. Då höll jag på att bli galen på honom – jag gick ju inte hemma så där länge på pin kiv. Nu saknar jag hans buttra röst i telefonen så mycket att det gör ont.

    • mrspitepalt skriver:

      Han skulle ju ringa varje dag och skälla. Synd att han inte kan göra det. Hörre du, lilla Barba Syster!

      Helvetes jävla skit!!

  3. Nocken skriver:

    Skickar en kram

  4. Rigmor skriver:

    Kramar till dig och familjen från bratwursts

  5. Det är verkligen förjävligt!

  6. grenman skriver:

    kramar till dig, tänkte faktiskt på din pappa idag. Jag tackade en bil som släppte förbi mig genom att lyfta lite på lillfingret. Blev lite förvånad över mig själv och undrade vart jag kände igen det ifrån innan jag kom på din att det var din pappas bilhälsning.

  7. eva skriver:

    jag blir så ledsen, och du skriver så himla klokt och äkta och vackert precis som det är. jag känner igen det precis på minuten, fast jag önskar att jag inte gjorde det förstås. och sen, när jag ser hur Grenman skriver så blir jag alldeles rörd och får gåshud över hela kroppen. Det där att andra minns, och att andra bekräftar hur dom var….det betyder så himla himla mycket så det nästan betyder allt.

  8. Dr. Snuggles skriver:

    Usch vad man känner sig maktlös… Kramar till er från oss!

  9. Hanna F skriver:

    Jag vill bara tacka dig för att du skriver så fint om så smärtsamma saker och att du vill och orkar dela det med oss som läser din blogg. När jag läser kommentarerna du får blir jag glad över att du verkar ha så fin familj och fina vänner. Skickar en styrkekram till dig fast jag inte känner dig annat än härifrån din fantastiska blogg. Kram

  10. Pulver-Eva skriver:

    Kram

  11. eva skriver:

    ang mitt inlägg om augustifesten så var det ju SJÄLVKLART att jag hade dig i åtanke. såklart knäppis. kram

  12. Linn skriver:

    Det är tungt. Finns inte ord. Jag saknar min mamma så att det gör ONT! 6 månader har det gått. Sex månader och åtta dagar. Kram till dig!

  13. Skolfröken skriver:

    Stor kram till dig. Så himla fint skrivet.

  14. Anna skriver:

    Du satte ord på mina tankar!
    Minns inte hur jag hittade hit men jag har smygläst några gånger.
    Du skriver otroligt bra, direkt in i hjärtat./Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s