Ont, det gör ont..

Att det gör ont att föda barn vet väl alla. Men att man fortsätter ha ont efteråt var inget jag kände till. Och då pratar jag inte om söndertuggade bröstvårtor eller eftervärkar. Jag pratar smärta år efteråt. Hur mycket armarna kan värka efter att ha burit omkring på tolv kilo ettochetthalvtåring i en timme. Hur ont det gör när legobitarna borrar sig in i hälen. Hur det smärtar i hjärtat när snart-fyraåringen grinar och säger att han inte vill vara död.

Eller som i natt när Kotten inte kunde sova om jag inte höll honom i handen vilket resulterade i att jag låg på samma sida och sov i ungefär tre timmar vilket innebar att mitt vänstra öra var platt som en pannkaka när jag vaknade. Ont!

Sån smärta kan man inte förutse.

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Kotten. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ont, det gör ont..

  1. Karin skriver:

    Stackars stackars Kotten! Och stackars Mamman!

  2. eva skriver:

    hu, nej du har som vanligt helt rätt.
    om det hade varit nån som hade upplyst mig om blandannat den där ”sova på samma sida blickstillahelajävlanatten”smärtan så vet i tusan alltså…eller den där smärtan när man blir skallad, av en 1 ½åring och dessutom måste TRÖSTA gärningsmannen innan man tar hand om sin egen smärta…nja, då hade det nog varit barnfritt på den här delen av förorten… Tur ändå kan man tycka, att ingen sa nåt…annars hade jag inte haft nån att knycka påskägg ifrån överhuvudtaget!!!

  3. Eva skriver:

    haha, ja, det där onda som man på något sätt tacksamt ändå tar emot. Men all kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s