En fröjdefull jul

Nu har det varit julafton i två timmar. Egentligen några till, men det var för två timmar sen som Knytet tyckte det var dags att gå upp. Jag tyckte han var fläng eftersom klockan var kvart i fem, men det är svårt att diskutera med en ettochetthalvtåring.

Trots att Paltens syster storstädat hela huset, att vi har klätt en ganska ful och gles gran full med smällkarameller och att Knytet sitter still i soffan med sin mjuka lilla varma kropp tätt tryckt intill min känner jag mig lite melankolisk. För sexton år sedan var mamma döende på julen och hade tjatat sig hem från sjukhuset med ett öppet hål rakt in i hjärtat. För ett år sedan satt pappa med som ett skelett vid matbordet och vi låtsades alla som att vi inte såg och förstod hur illa det var. Nu är båda borta. Mamma hade älskat att fira jul med alla barnbarn och skämma bort dem med julklappar. Pappa tyckte nog att det var rätt trevligt, men han skulle aldrig erkänt det. Det var bara jobbigt och onödigt och alldeles för många julklappar. Nu är båda borta.

Jag tycker nästan det känns extra jobbigt att inte fira med systrarna i år också. Det blir ju lite lättare om man är fler som kan dela minnena och grina tillsammans. Men nu är alla andra glada och blida och jag sjuder av en sån julilska att självaste Tyko Johnsson skulle bli blå av avundsjuka. Men förhoppningsvis har jag om några timmar blivit lika lugn och snäll som Karl-Bertils ömma moder. Kanske.

God Jul mamma och pappa! Visst firar ni någonstans?

Och God Jul ni andra också! Hoppas ni får fira utan julilska.

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Pappa. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En fröjdefull jul

  1. Hanna skriver:

    Hoppas du haft en fin julafton!
    Sänder en julkram!

  2. Skolfröken skriver:

    Många julkramar till dig!

  3. Fröken Kalmar skriver:

    God jul! Hoppas att det blev en bra dag å kväll iaf. Kram

  4. Sarah skriver:

    GOD JUL fina, fina du! Sänder många kramar till dig och resten av familjen! Och du har rätt att känna precis alla känslor du känner, det vore väl konstigare om du inte kände vad du gjorde. KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s