The Pitepalts does Berlin

Jag skrev det här för ganska många dagar sen nu, veckor kanske till och med, och så tänkte jag att jag skulle ta en bild på min klänning, men så blev bilden inte bra och sen vet jag inte var tiden tog vägen. Och nu känns det som om jag måste lägga ut den här resebeskrivningen medan någon ens kommer ihåg att vi varit i Tyskland. Så här kommer den.

Vi anlände till Berlin på fredag kväll. Då hade vi flugit i drygt en och en halv timme. Jag satt bredvid en sur tant och Palten satt bredvid Peter Jöback som sjöng upp för någon slags konsert. Efter att vi checkat in på hotellet och Palten jublat lite över att det fanns badkar gick vi och åt på Café Einstein där jag åt en jättestor wienerschnitzel och Palten åt en helt enorm wienerschnitzel.

Dagen därefter var min dag och vi började på KaDeWe där vi köpte souvenirer, småprytlar och min favorit, jellybeans

Och sen gick vi runt hela dagen och tittade i massor av affärer och var inne i snuskiga rivningshus fyllda med graffitti och smutsiga konstnärer med filthattar som tyckte att vi skulle ge dem pengar för att få titta på deras fula konst. Vi åt munkar från Dunkin’ Donuts och fascinerades över alla häftiga hus. Vissa fula, vissa fina, vissa nya, vissa gamla, vissa med träd på balkongen

Jag var sugen på att köpa något roligt klädesplagg och kanske något smycke. Men oavsett hur länge vi gick och hur ont jag fick i fötterna som trampat omkring i platta Converse hela dagen så hittade jag varken det ena eller det andra. Så tillslut gav jag upp och vi gick tillbaka till hotellet, trots att jag visste att alla affärer var stängda på söndagen så det skulle inte bli något mer shoppat. Men så skulle vi gå ut och äta på kvällen och då blev vi tipsade om att gå till ett speciellt område för där skulle det finnas många trevliga restauranger. Det gjorde det inte. Däremot fanns det en rolig liten klädaffär som hade öppet till åtta och där hittade jag min klänning. Jag har varit sugen på ett stickad klänning länge nu och så bara hängde den där. Blålila med rosor och hjärtan och alldeles, alldeles underbar! Lite dyrare än vad jag vanligen lägger på kläder, men hallå, en berlinklänning! Det måste man ju kunna lägga lite slantar på. Dessutom köpte jag ett par roliga örhängen med bilar som enligt butiksinnehavaren var gjorda av små leksaksbilar från forna Östtyskland så det var ju som souvenir och smycke i ett.

Dagen efter var Paltens dag och det var historiska sevärdheter och gamla statyer. Hela. Dagen. Lång. Men eftersom Palten varit en mycket tålmodig make på lördagen låtsades jag vara det samma på söndagen och klagade bara över att jag hade ont i fötterna, några få, ganska många gånger. Jag glömde nämligen köpa plåster på lördagen och eftersom allt har stängt på söndagen så… ja ni fattar.

Palten var nog extra nöjd över att se Istarporten och pratade länge om Babylon och allt var det var. Som vanligt när Palten pratar historia börjar min hjärna zooma ut efter några minuter.

På kvällen när vi skulle äta igen var jag sugen på att gå till ett speciellt sushiställe som jag blev tipsad av snälla Hannah att gå till och även läst om i vår guidebok, men mina trasiga fötter tillät inte så långa promenader så vi åt på första bästa ställe. Big mistake, big. Huge! Det var en tjusig italiensk restaurang och vi vet sen tidigare att vi inte är så förtjusta i tjusig italiensk mat. Och när de sen kom in och bjöd på en liten bit kalvleverpaté innan maten önskade nog både jag och Palten att vi gått till McDonalds istället. Jag åt min utan att tugga, bara för att jag tyckte det var så pinsamt att lämna kvar, men Palten som i vanliga fall inte är kinkig med mat var orolig att det skulle komma upp igen, så hans bit förblev oäten. Man skulle kunna säga att vi gick från topp till botten vad gäller mat på vår resa.

Fast egentligen inte, för det som var bra och gott varje dag var frukostbuffén. Jag älskar frukost. Och här fanns det tre olika bord med allt från våfflor och panncakes till youghurt, fruktsallad och rostat bröd och jag tror nästan jag åt av allt. Jag tog tre laddningar varje gång, och vissa saker tog jag om av. Palten åt en smörgås. Eller nej förlåt, jag menar två smörgåsar. Varje morgon samma sak. Jag åt för tre och Palten åt lika mycket som om han var tre år. Två smörgåsar med marmelad, ett glas juice och en kopp te. Trots att jag försöka lägga fram hela det här argumentet att vi faktiskt har betalat och borde få valuta för pengarna, eller att man måste äta så man står sig en hel dag på stan. Men icke. Han åt sin lilla frukost och sen satt han och tittade i en halvtimme på när jag tryckte i mig alla kolhydrater jag kunde hitta.

Men gott var det.

Pojkarna hade det också jättebra. Kotten ville inte prata med oss någon gång vi ringde utan hade fullt upp med att leka och domdera med storkusinerna. Knytet ägnade helgen åt att bli buren, sitta i olika lådor och få vattkoppor, så de hade nog också rätt fullt upp. För att inte tala om King Lear och hennes gäng.

Men det bästa av allt var faktiskt att vi kom iväg. Jag märker att jag fegar lite med att åka någonstans. Man är så bekväm hemma i sin fåtölj att det är lätt att skjuta resor på framtiden. Men det är bara att boka och sen åker man. Härligt att vara borta och fantastiskt att få komma hem!

Annonser
Det här inlägget postades i Guldkornen, Palten. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till The Pitepalts does Berlin

  1. Barbasyster skriver:

    Men…blir det någon bild på klänningen eller!

  2. Karin skriver:

    Åhh, det låter som att ni hade det så härligt! Jag vill nog också åka någonstans utan barn, snart! Bilden på era frukosttallrikar är ju bara för bra! Jag är helt inne på din linje har har faktiskt lite svårt att förstå hur två mackor kan räcka för palten…
    Håller dessutom helt med Barbasyster, men jag vill också se bild på örhängena!!

  3. Skolfröken skriver:

    Va, satt han bredvid Peter Jöback på planet!? Och satt han och sjöng upp på planet? Bland folk? Typ minne manne månne?

    Lät som en mycket trevlig resa, jag vill också se klänningen.

    • mrspitepalt skriver:

      Han sjöng olika låtar på svenska. Det är ju Palten vi snackar om så han lyssnade säkert inte jättenoga. Inte som jag hade gjort.

      Peter hade dock väldigt fåniga små skor på sig. Typ som att han stulit Jack Sparrows skor, med liten klack och allt. Men han var ju en liten räka så han kanske ville bli så lång som möjligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s