En makaron på vift

Eftersom Kotten redan har ropat vargen kommer makamor en gång förut trodde jag honom självklart inte när han skyllde allt sitt näspetande på att han hade en makaron i näsan efter lunch.

Jag kände mig dock som en väldigt dålig mor när han en timme senare petade ut en  liten bit pasta och visade för mig. Ännu värre blev det när vi nu på kvällen låg och läste Harry Potter och hemligheternas kammare (I have taught you well young Kotten!) och han fräste ut en hel jädra idealmakaron!

Det hade gått nästan sju timmar sen lunch och den stackars ungen hade vankat omkring med makaronen någonstans i näsgångarna sedan dess. Hur är det möjligt? När jag frågade om han stoppat in makaronen med flit förklarade han det så här ”mamma, jag skulle äta och sen liksom bara hamnade makaronen i näsan. Det var så det var!” Ja, men då är det ju helt klart och tydligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Kotten. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till En makaron på vift

  1. Linda r skriver:

    En makaron kan man ju andas genom iallafall… Astor knödde in en rispuff i näsan i förrgår… Det tog ett litet tag men sen snöt han ut en slemmig liten vit sak som satte dig som limmad mitt på köksbordet! O tur var väl det, jag tror inte att vi hade lyckats pilla ut den, den satt som gjuten…

  2. Hela konkarongen skriver:

    Hahaha! Han överlever nog. Själv var jag lite mindre originell som liten och petade in en ärta i näsan. Jättekul tyckte jag, men mamma fick typ panik. Precis när doktorn skulle försöka få ut den, så nös jag. Håhåjaja, mycket ska man vara med om. Puss!

  3. King Lear skriver:

    Så bra att den kom ut av sig själv. Jag minns med fasa L:s panik när vi var på akuten och en stressad och irriterad läkare skulle försöka få ut den platspärla som L omsorgsfullt tryckt in långt upp i sin lilla näsa. Flera år senare berättade L att han trott att den pincett doktorn skulle använda var en sax, och att doktorn skulle klippa upp näsan för att få ut pärlan. Inte konstigt att han fick panik. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur rädd han var, mitt stackars lilla barn.

  4. kollijox skriver:

    fniss! den som spar han har 😉

  5. eva skriver:

    vad är det med barn och näsor???
    jag drog upp en hel blåklint i min näsa när jag var liten, minns det inte alls men mamma sa att jag skrek som en arg liten griskulting…. Dör lite av att läsa vad king Lear skriver, y så hemskt barn kan tolka saker ibland…hu… Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s