Leka vuxen

Efter min effektiva kväll i lördags hade jag en ganska så effektiv, om dock en smula skitstressig förmiddag i söndags. Jag sminkade mig/torkade håret/åt frukost/bakade en rulltårta på morgonen, för att sen åka direkt till sopptippen (vilket egentligen är mer Paltens roligaste) för att slänga en massa junk. Därefter bar det av mot Coop för inhandling av varor som jag lämnade av hemma innan jag åkte in och hämtade Kotten som grinade eftersom han inte ville lämna King Lear och kusinerna, och sen hem och luncha med Paltens storfamilj.

Men någonstans mellan tippen och Coopen slog det mig, som så många gånger förr, shit vad jag är vuxen! Och bara att man tänker så är väl egentligen ett tecken på att man inte är vuxen, men strunt samma.

Jag går ofta omkring och förundras över att jag i grund och botten är samma person som jag var jag var femton. Det där vuxna jaget som jag trodde var givet när man var gift tvåbarnsmor lyser med sin frånvaro. Och jag vet ju att jag inte är ensam. Att många andra där ute också går omkring och låtsas vara vuxna. Eller inte låtsas, men liksom bara är sig själva, sådär som de alltid har varit. Bara lite smartare och med lite bättre klädstil än när man var femton.

Imorgon ska jag ha utvecklingssamtal. Hoppas föräldrarna inte ser att jag är en sån där låtsasvuxen som fuskstädar, helst skulle äta fika till lunch varje dag och blir alldeles skitstolt över att hon lyckats slänga lite metallskrot själv, utan sin mans hjälp. Hoppas, hoppas!

Annonser
Det här inlägget postades i Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Leka vuxen

  1. eva skriver:

    Så är det här oxå. Jag tror det är vanligare att känna så än tvärtom. om man nu ska prata om vad som är vanligt och inte. Sen tycker jag att du skriver så jävla roligt. men det vet du ju redan.

  2. Hanna F skriver:

    Du är ett under av effektivitet tycker jag. Det måste ju vara ett tecken på att du är vuxen för så var det väl inte när man var 15. Då tyckte man ju att man hade all tid i världen, det tyckte nog jag i alla fall! Och om det är nån förälder som genomskådar dig så är det väl för att de är likadana själva, ”it takes one to know one”. Håller med Eva om att du skriver hysteriskt roligt!

  3. Evasleva skriver:

    Haha, det där känner jag verkligen igen. Jag var på mitt livs första föräldramöte som förälder i går och det var ju helt galet vuxen. Där satt jag. Och de andra. De vuxna! Haha, det kändes jättekonstigt och sen idag var jag med lilla L till tandläkaren och det är också helt sjukt. När vi är hemma och är en familj känns det inte så vuxet -hon är ju en av oss. Som vi visserligen tar ansvar för men i alla fall. Det blir så tydligt det där i förhållande till ”myndiheter” på nåt sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s