Nästan som på riktigt

Idag hade jag föräldramöte. Jag var väldigt nervös innan, men när jag väl träffade föräldrarna gick det hur bra som helst. Det var inte en enda som skällde eller ifrågasatte vad sjutton jag gjorde där eller bad mig ta ut satsdelarna i en mening eller frågade mig vem som fick Nobelpriset i litteratur de senaste tjugo åren. Det var som att de trodde jag var en riktigt lärare. Mycket märkligt.

Det tråkigaste med dagen var dock att åka hemifrån strax efter pojkarna vaknat och komma hem när de redan har somnat. Sådana dagar vill man inte ha många av.

Annonser
Det här inlägget postades i Skola. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nästan som på riktigt

  1. eva skriver:

    det där är så trögt…känslan när man precis börjat jobba och det blir som en chock hur lite tid man har för dem man älskar mest…Men jag tycker det lägger sig efter ett tag, man hittar tid man inte trodde fanns och så vänjer man sig ju oxå såklart. Sen är det konstigt…vad är det som ska krävas för att vi ska tro på oss självà? Jag och många många andra känner ju sådär, precis som du gör: När ska de komma på att jag inte riktig liksom? Knasigt. och dumt egentligen. Vi är ju riktiga, i allra högsta grad 🙂 Kram, och lycka till med ditt jobb!

  2. Sarah skriver:

    Hahaha! Alltid lika roligt när någon tror att man faktiskt ÄR vuxen! Sedan får man en realitycheck av eleverna. I min värld är jag ung, kanske lite hipp och har koll. I elevernas ögon en vuxen, kan ske till och med en TANT, men konstiga kläder som lyssnar på gammal musik. Håhåjaja.
    KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s