Moment 22?

Ikväll är Palten ute och svänger sina lurviga. Det händer extremt sällan. Sist han svängde dem var de knappt lurviga. Då förstår ni hur länge sen det var.

Själv hade jag laddat för kvällen med chick flick och smågodis. Jag tänkte att killarna skulle somna snällt i sina sängar runt sju – halv åtta och sen skulle jag ha egentid utav bara den. Fredagsmys så in i h-e. Trots att jag borde veta bättre vid det hör laget, tänkte jag så.

Vi hade en väldigt mysig kväll innan själva läggningen. Satte upp en ny tavla i Kottens rum (”tack, mamma för att du hjälper mig!”) läste Max bil arton gånger (ettårsskratt måste vara ett av världens bästa ljud) och hjälptes åt ett plocka undan efter maten (Kotten dukade av och torkade med disktrasa ”tack för att jag får vara med mamma!”) och sen somnade de. Inte.

Knytet grinade. Och skrek. Och grät. Och gallskrek. Det är INTE världens bästa ljud.

Och Kotten krånglade. Ville inte sova. Ville göra något istället. Ville berätta något. Ville dricka enorma mängder vatten. Ville ropa på mig. En. Gång. Var. Femte. Minut!

Det var som att de lurade in mig i en fälla. Titta vad underbara och fina vi är nu först, men vänta du bara…

Fast när de väl somnat kunde jag sitta där och glo på min fåniga film och trycka i mig precis lagom mängd smågodis och undra ifall inte Palten borde komma hem snart för det är ju ändå rätt trist att vara helt ensam. Så när Knytet vaknade till efter några timmar kändes det bara skönt att jag var tvungen att gå in och klappa på honom.

För det krävs ju ganska lite egentid innan man ska bli så där familjesjuk igen. Precis som det krävs ganska lite nattningskrångel för att man ska längta efter egentid. Moment 22.

Annonser
Det här inlägget postades i Guldkornen, Knytet, Kotten, Palten. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Moment 22?

  1. Lycke skriver:

    Ja, hihi, allt är relativt eller hur!. fint inlägg, och så mitt i prick hur det kan vara. jag ska ut o dansa ikväll..blir bara orolig att jag kommer sakna för mycket istället för att njuta 🙂
    och tusen tack för dina ord hos mig, blir så glad!

    kramar Lycke

    • mrspitepalt skriver:

      Dansa och njut, du ska ju ändå gå hem till dem sen så du behöver inte tänka på dem för mycket när du är ute och roar dig.

      KRam

  2. Karin skriver:

    Din stackare, jag vet precis hur det är. Till slut ger man bara upp… Tur att de är söta de små liven!

  3. Gunnel skriver:

    Haha, jaa, så är det! Precis så är det! Off topic, grattis till din lyckade viktresa! MYCKET bra jobbat!

  4. Evasleva skriver:

    Åh, vad jag känner igen det där!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s