Det var bättre förr! (tror jag…)

Jag har varit ganska förvirrad de senaste veckorna, för att ute säga månaderna. Börjat säga fel namn till folk, oftast barn. Så där som farmödrar och mormödrar gör, ”Pal-Kny-Kotten!”

Lägga saker på konstiga ställen. Jag spenderade en hel dag på västkusten åt att leta efter mina bikinitrosor som jag av någon outgrundlig anledning lagt i kylväskan.

Jag tappar saker. När vi var i Skåne tappade jag King Lears grässtrån med smultron två gånger på tre minuter och sen gick jag hem och tappade några tomater och ett mjölpaket.

Och i morse när jag vaknade och tog på mig linserna började jag se alldeles suddigt. Linserna var helt nya ur förpackningen och jag kollade noga fler gånger så de var rena. Men ändå. Sudd. Dagen gick och suddet låg där som en dimma hela vägen från västkust till östkust. Sen blev det kväll och jag skulle ta av mig linserna och precis där och då insåg jag hur jävla jätteförvirrad jag är.

Jag hade på mig två par linser. Fyra linser. Två i varje öga. Det är två för mycket kan jag meddela.

Jag vet inte vad jag ska skylla på. Sorg och skit efter pappa? Att jag fyllt 30 och det är nu bergochdalbanan börjar sluta nedåt? Att jag sovit skruttigt de senaste tre åren?

Det blev ännu bättre när jag skulle försöka lista ut vilken av de två linserna som satt i varje öga som var den nya, och vilken jag redan använt i en månad.

Men det skriver jag mer om en annan dag. Det och vikten. Och semestern. Och grubblerier inför hösten. Bara jag inte glömmer bort det på vägen…

Annonser
Det här inlägget postades i Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Det var bättre förr! (tror jag…)

  1. Karin skriver:

    Jag känner igen mej precis! Och jag kan nog inte skylla på mer än trötthet och stress. Det är väl bara att hoppas att det går över snart…

  2. Skolfröken skriver:

    Hahaha, jag är likadan. Jag förbannar att mina barns namn börjar på samma bokstav, men det gör ju i och för sig inte dina, så det kanske inte spelar någon roll.

    • mrspitepalt skriver:

      Kanske det blir lite svårare när namnen börjar på samma, men man kanske också kan dölja sin felsägning, i alla fall med småsockorna? Men så länge man säger fel med andra barns namn känns det ändå okej. Min systerdotter berättade
      Att hennes farmor ibland kallade henne för hundens namn. En död hanhunds namn. Det känns väl sådär.

  3. pippilotta skriver:

    härligt att man inte är ensam och härligt att du bjussar på detta så en annan får SKRATTA högt mitt i den egna sorgen. det är lite det som gör att man överlever… förvirring, tappning av sak mm, jag fnissar igenkännande. tack för att du delar, min dag började just så mycket bättre!

  4. Bloggade något liknande för bara några dagar sedan 🙂 Jag tänkte skylla på amningshjärna och sömnbrist. Du har ju fler och större anledningar än så att inte vara helt fokuserad.
    Frågan är bara ur länge man man skylla på saker innan man måste erkänna att man helt enkelt är totalt förvirrad …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s