Att minnas

En bra sak med bloggen är att man kan bli påmind om sådant man kanske glömt bort. Det började med att Knytet stod själv utan stöd igår för första gången och jag ville kolla när Kotten stod, då gick jag bara tillbaka i tiden på den gamla bloggen och blev påmind.

Påmind om hur nervös och stark en mor kan bli när ens bebis stänger in sig i sovrummet. Påmind om hur orolig och skraj en far kan bli när ens bebis klämmer fingret. Påmind om att Kottens vilda sida började i tidig ålder. Påmind om att Palten alltid har varit lite av en kärring.

Kanske blev jag också lite påmind om varför jag bloggar. Jag bloggar för att ventilera och dela med mig, men även för att minnas och bevara. Om det inte varit för bloggen skulle jag säkert inte kommit ihåg att Palten städat en hel lägenhet för min skull. Nu var ju den lägenheten i och för sig bara ett rum med sovalkov. Men ändå.

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Kotten, Palten. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Att minnas

  1. eva skriver:

    Pitepalten.
    Du är grym! Så jävla vettig. och smart.
    Jag läser inte många bloggar nu. är liksom nere i det svarta hålet du vet. Där hänger jag. Men nu har jag varit inne och läst ”igen” på din blogg. Eftersom att de underbara ungarna drog upp mig halv sex imorse så behövde jag läsa nåt som var mänskligt så då gick jag hit. Jag fick kommentaren på min blogg en gång. Att jag var så mänsklig. Tror det var den finaste jag fått. Så nu får du den av mig. Och du. Jag väger 83 kg och är 173 cm lång. Jag orkar inte kämpa riktigt nu, men jag orkar ropa HURRA efter dig. Tycker att du är beundransvärd och tapper. och ganska cool som vågar ”outa” din vikt men FRAMFÖRALLT att du vågar erkänna din besvikelse ang kommentarer. Det är lite tabu i bloggvärlden, och nej visst, man kan inte kräva kommentarer. Men man kan väl visa vad man känner??? Fint och bra tycker jag, och ropar HURRA en gång till, jävligt högt ut genom fönstret. du borde höra. 🙂 Kram

    • mrspitepalt skriver:

      Det var nog den finaste kommentaren jag fått tror jag. Superfin.

      Jag minns att man i det svarta hålet inte kan tänka på något annat, allra minst träning och vikt. Så skit i det. Hoppas du snart kommer upp till ytan igen!

      Och tack för ditt stöd i min besvikelse, jag tycker också man kan få vara lite besviken.

      Och tack för hurraet, jag hör det nog, tror jag.

  2. Skolfröken skriver:

    Å vilken fin kommentar från Eva! Och helt rätt har hon.

    Det är toppen att blogga för att minnas, det är ju en massa saker man aldrig hade kommit ihåg annars. Kommer ihåg det där om Palten och bilen, jag höll på att skratta ihjäl mig när du skrev det:-)

  3. 98:an skriver:

    Har Knytet ståt utan hjälp nu? Vad kul! 😀

    Kram

  4. pippilotta skriver:

    heja knytet och heja dig!

  5. Barbasyster skriver:

    Heja Knytet! Och heja fru Palt som outar sin vikt, det är starkt. Det ska bli kul att följa din viktminskning eftersom jag väger exakt lika mycket som du och är lika lång. Då vet jag liksom vad jag borde göra men inte orkar.

  6. Karin skriver:

    Den här bloggen är verkligen en guldgruva på många sätt. Inte bara att den roar och berör mig och andra men uppenbarligen är den perfekt för en konstant lätt förvirrad mammahjärna som min! Inser nu att jag också borde ha startat en blogg enbart för att minnas när mina barn gör vad… Jag kan nämligen inte ens kan säga när Simon log och skrattade för första gången och han är ju ca 3,5 månad gammal… suck. Jaja, sånt är livet. Och den där gången när Kotten stängde in sig i sovrummet, fy det har jag aldrig glömt och tänker på ibland hur maktlös du måste känt dig!

    • mrspitepalt skriver:

      Jo, lite maktlös kände jag mig allt. Men sen när jag väl fick upp dörren kände jag mig jävligt stark. Men att skriva ner är alltid bra, men glömmer ju allt.

  7. Hanna F skriver:

    Ja det var verkligen en fin kommentar av Eva, och nej jag tycker inte att hon överdriver, du verkar vara en toppenfin människa, väldigt mänsklig och normal, men framför allt modig som vågar skriva om alla dina känslor . Det ska du ha en stor eloge för och framför allt ska vi som läser kommentera dina inlägg för det är du mer än värd när du delar med dig av dig själv. Jag blir påmind om att jag borde skriva ner barnens framsteg (och annat) för visst glömmer man så lätt, och det är ju så roligt att gå tillbaka i tiden och läsa. Jag har ingen blogg, men har köpt en femårsdagbok som jag försöker skriva i varje dag, trots att jag bara haft den sen årsskiftet är det redan nu trevligt att gå tillbaka och läsa om allt som händer. Kram till dig och ett hurra till Knytet.

  8. Malin skriver:

    Ja det är hima kul att läsa det man skrev för länge sen. Jag brukar läsa inläggen när Sixten föddes och får en tår i ögat varje gång.

    Kuligt inlägg för mig som inte följt dig så länge =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s