Tre månader senare

Idag är det tre månader sedan pappa dog. Tre månader som känns som tre år och tre timmar på samma gång. Tre månader som föräldralös, tre månader utan pappa, tre månader av sorg.

Det är fortfarande ganska ofta skitjobbigt. Jag fulgrinar och självmedicinerar med smågodis. Men eftersom jag är vuxen fulgrinar jag bara i smyg eller när barnen sover och godiset vill jag ju inte heller äta alldeles öppet, för då kanske jag måste dela med mig till Kotten, och det vill jag ju inte…

Dessutom är det en massa praktiskt skit som ska fixas. Urnsättning, tackkort och bouppteckning. Hur kan sorg bli pappersarbete? Sånt är ju jättejobbigt i vanliga fall, och det blir varken lättare eller roligare nu.

Och mitt i allt det här går jag omkring och stör mig på helt onödiga saker. Som att det är otroligt stökigt här hemma, när ska någon liten snäll vätte komma förbi och städa upp i skiten? Som att det där jobbet jag går omkring och väntar och letar efter fortsätter lysa med sin frånvaro. Som att allt det där smågodiset jag stoppat i mig inte precis hjälpt till att få min postgravida kropp mindre postgravid, konstigt nog.

Vilken trist pruttdag. Tur att jag har min ny  IPhone att trösta mig med.

Annonser
Det här inlägget postades i Pappa. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Tre månader senare

  1. pippilotta skriver:

    hmmm, vad kan man säga här? KRAM! å sen tänker jag att en iphone är nog lösningen, måste få tummen ur att skaffa en ja me.

  2. Sarah skriver:

    Fy fan. Jag vet inte vad annat jag kan säga 😦 Är så otroligt ledsen för din skull. Men jag tycker inte du ska bekymra dig om varken städning (kreativt kaos/bohem chict) eller smågodis. Du ser strålande ut!
    KRAM!

  3. Bratwurst skriver:

    Kram

  4. grenman skriver:

    kram på dig!

  5. Skolfröken skriver:

    Kram! Ladda ned några riktigt bra appar att ägna dig åt så kanske du kan tänka på något annat en liten stund i alla fall.

  6. Hanna F skriver:

    Strunta i allt stök hemma, jag tycker man städar och städar och det ser ändå lika stökigt ut när man har två småbarn. Gå ut och njut i vårsolen istället. Jag tycker smågodis och en Iphone låter som perfekt tröst, alla vet ju att sötsaker och shopping hjälper mot det mesta. Styrkekram!!

  7. Det finns ju värre saker än smågodis att medicinera med, så var inte så hård mot dig själv. Det har ju gått så kort tid. Kram.

  8. fia skriver:

    Jag förlorade min far i Augusti. Känns som ja, igår, ibland som idag. Det kan göra så förbaskat ont och kännas så bottenlöst. Jag har inga fler ord än att jag beklagar din sorg, och jag gör verkligen de! Att irritera sig på saker som om golvet är rent eller inte har jag bestämt att se som ett sundhetstecken hos mig själv, kan vara ett tips.

    • mrspitepalt skriver:

      Ja, det är tungt och det vänder verkligen inte på en gång. Jag vet när min mamma dog, det var mörkt i många år. Men det är säkert som du säger ett sundhetstecken att inte glömma bort att det där vardagliga. Tack för din kommentar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s