En skatt i linneskåpet

I mitt linneskåp har jag ett påslakan som aldrig får användas. Det är klargrönt med rödklöver på och det har inget matchande örngott. Jag minns att jag sov under det när jag var liten och när vi åkte hem från pappas hus två dagar efter att han dött frågade jag pappas sambo om jag fick ta med mig påslakanet. Några dagar senare när jag skulle bädda åt Palten syster som var på besök vecklade jag ut påslakanet och kände doften jag trodde jag aldrig skulle känna igen. Doften av pappa.

Det är en sådan sak som man inte kan minnas. Jag minns fortfarande hur mamma skrattade tills hon började hosta eller hur hennes klockarmband tickade när hon kliade sig i örat, men jag minns inte hennes doft. Kanske skulle jag känna igen den om jag stötte på den, om den fanns buteljerad någonstans, men nu när jag försöker erinra mig den efter femton år, så finns den inte inom mig.

Men pappas doft, den finns fortfarande inom mig. Inom mig och i mitt linneskåp. Paltens syster fick sova under ett annat påslakan och pappas påslakan lades tillbaka i skåpet. Och nu ligger det där som en hemlig skatt. Vissa dagar när jag känner mig ledsen, eller jag saknar honom extra mycket går jag in i gästrummet, öppnar linneskåpet, tar fram påslakanet, vecklar ut det och borrar in näsan i ett av vecken och det doftar pappa. Det gör mig kanske inte gladare, men det känns ändå som om jag har en liten bit av honom kvar.

Självklart inser jag ju att doften kommer försvinna och snart kommer det bara dofta linneskåp, men fram tills dess tänker jag lukta så ofta jag kan. Då kanske doften stannar kvar inom mig. Pappas doft.

Annonser
Det här inlägget postades i Pappa. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till En skatt i linneskåpet

  1. Åh, nu gråter jag. Jag är själv en person som har starka doftminnen, så jag kan bara tänka mig hur mycket det skulle vara värt med en sådan doftskatt.

  2. Barbasyster skriver:

    Vackert skrivet.

  3. 98:an skriver:

    Finnt skrivet!

  4. Dr. Snuggles skriver:

    Du skriver så man blir tårögd…

  5. pippilotta skriver:

    Vilken fin skatt och vilka fina ord. kram

  6. Sarah skriver:

    Så himla fint skrivet! All kärlek!

  7. Hanna F skriver:

    Stor kram till dig. Så fint skrivet, ögonen tåras.

  8. Pulver-Eva skriver:

    Kram

  9. Gunnel skriver:

    Underbart skildrat. Dofter har en speciell magi och du har verkligen en alldeles fantastisk skatt.

  10. märta skriver:

    jag vet precis hur du menar..
    vilken kraft en doft kan ha och hur länge länge man ska klara sig utan den.
    jag kan inte längre minnas hur min pappa luktade, inte heller hans röst.
    jag kan komma ihåg hur den lät men man kan inte riktigt höra den.

    jag tycker det är fint att du har kvar nånting med din pappas doft på.

    /märta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s