The ultimate ”could we be more white trash?”-moment

Jag måste bara börja med att skicka ut en allmän varning, om ni är kräsmagade ska ni sluta läsa nu. Alla ni som tycker kroppsvätskor av olika slag är snuskigare än snuskigast, sluta läsa nu! Alla ni som är gravida, fru Grenman speciellt, sluta läsa nu. Om ni inte gör det vill jag bara säga att jag förstår att det som kommer, kommer skrämma er lite. Men vänta bara några år, snart sitter ni också där i bilen med en näve full av kräks…

Det hela började i morse när vi skulle åka in till stan. Jag skulle gå min efterlängtade kurs som jag fick i present av King Lear och Palten och pojkarna skulle åka hem till Paltens syster och hennes familj. Knytet sov länge och vi stressade och sen när vi väl skulle åka ville han inte äta. Men eftersom jag inte ammat på flera timmar var jag tvungen att pumpa, speciellt eftersom kursen skulle hålla på i fyra timmar. Så det hela slutade med att jag var tvungen att pumpa i bilen. Bröstpumpen har en ganska liten flaska till och efter ett tag var flaskan full och jag hade bara pumpat på ena sidan. Jag insåg att jag var tvungen att tömma på båda sidor för att inte få bröststockning mitt i petit four-baket, så det fanns egentligen bara en sak att göra, nämligen tömma flaskan. I kopphållaren i framsätet stod en gammal lattemugg i papp som jag, trots vissa protester från Palten, fyllde.

Palten tyckte tydligen det var mycket läskigt. ”Tänk om jag blir törstig när jag åker till jobbet och råkar dricka av misstag, den kanske har skurit sig!” Det var så många saker som var fel med det uttalandet så jag kunde knappt kommentera det. Varför var muggen tvungen att stå kvar i bilen, kunde vi bara inte slänga den så fort som möjligt? Hade han någon gång i vekan blivit törstig och velat dricka ur den tomma muggen? Nej. Vad skulle det ha för betydelse om den skar sig?! Skulle det förstöra en annars kulinariskt trevlig upplevelse?

Nu kanske ni tycker det här räcker och blir över på äckelhetsskalan men historien fortsätter.

När vi några timmar senare ska åka hem igen efter att ha spenderat kvällen hos King Lear och hennes familj är Kotten mindre glad. Vi har gått på och på om att Kotten och Knytet ska sova över hos King Lear nästa helg, för att förbereda honom och detta har lett till att han är förbered. Han är otroligt förbered på att sova över. Men han vill göra det nu. Ikväll.

Det slutar med att jag bär ut honom gallskrikandes under ena armen samtidigt som jag bär Knytet i babyskyddet med andra handen. När vi väl satt oss i bilden skriker han fortfarande. Palten sätter på Fem myror-skivan som vi alltid lyssnar på för att försöka underhålla honom lite, men han bara skriker och skriker och ganska snart börjar han hulka. Jag hinner precis säga ”men skrik inte så du kräks nu!” när han kräks. Jag är dock beredd och hinner fånga upp kräkset i handen och precis när han är klar börjar han sjunga med i sången. Jag överdriver inte nu. Det handlade om högst två sekunder från att kräkset lämnat munnen tills att han sitter och räknar med elefanten ”åtta nio, hm-hm, tio, hm-hm, eeeeelva…”

Nu kanske ni hoppas att det här räcker, och jag råder er återigen att sluta läsa om ni redan nu har fått nog, men det är inte slut.

Jag sitter ju nämligen där med näven full av kräks och det är i alla fall tjugo minuter kvar innan vi är hemma. Jag måste bli av med kräkset. Och då ser jag den. Pappmuggen i framsätet. Palten har inte slängt den. Så jag tar muggen och öppnar locket extremt försiktigt och så skrapar jag av innehåller ner i muggen.

Jag hurvar lite själv nu när jag skriver om det. Har ni någonsin hört något äckligare? Det måste ju vara detta manusförfattarna till Vänner hade i åtanke när de skrev den fantastiska repliken ”could we be more white trash?” och svaret skulle i så fall vara, nej!

Annonser
Det här inlägget postades i Kotten, Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till The ultimate ”could we be more white trash?”-moment

  1. Barbasyster skriver:

    Hahahahahaha, jag dör! Tack för det familjen Palt, nu blev min kväll lite bättre.

  2. Barbasyster skriver:

    Jag var tvungen att läsa det igen och försöker nu skratta tyst eftersom alla andra sover. Tankebilden av Kotten som kräks och och sen fortsätter att sjunga med i siffervisan är obetalbar.

    • mrspitepalt skriver:

      Jag var lite orolig att det var lite väl magstarkt att skriva om, men dig kan man lita på när det gäller att uppskatta en bra snuskhistoria. Jag skrattade också så mycket att ”a little pee” nästan kom ut.

  3. Skolfröken skriver:

    Nej fy! Var han alltså inte sjuk utan kräktes bara av upprördhet?

    Jag har förresten också suttit och pumpat i bilen, det var medan Magistern letade parkeringsplats i Västervik. Vid varje rödljus var det massa folk som såg mig också. Ljuva minnen:-)

    • mrspitepalt skriver:

      Nej, eventuellt spelade det in att han ätit lite dåligt med mat och väldigt mycket sötsaker, men framför allt var det för att han skrek så mycket.

      Vi har tack och lov tonade rutor i baksätet, så man kan pumpa på hej vilt utan att någon ser.Men folk i Västervik blev säkert glada för att ni inte har det då…

  4. pippilotta skriver:

    ha ha ha. HÄRLIGT! har också upplevt den där white-trash känslan:) läs om du vill http://kollijox.blogspot.com/2010/02/hos-kusinerna-i-gotet-frank-bob.html
    tack för fina kommentaren, den värmde.

  5. Dr. Snuggles skriver:

    Har ni slängt muggen?!

    • Barbasyster skriver:

      Bra tänkt Snuggles! Har ni det?

      • mrspitepalt skriver:

        Den är slängd. Först tänkte jag att det kunde vara kul att lämna den till Palten bara för att se vad som händer, men sen insåg jag att det enda som kommer hända är att den står kvar där tills nästa gång jag måste åka med i bilen. Så nu är den borta!

  6. grenman skriver:

    jag var tvungen att läsa i alla fall. herr grenman undrade vad jag skrattade så mycket åt, vilken syn.

  7. hanna skriver:

    hahaha ja du äckeltröskeln ändras onekligen när man fått barn.

  8. Hanna F skriver:

    Ha ha ha hysteriskt roligt, och ja visst lite äckligt också, men mest roligt. Gillar Paltens oro för pappmuggen. Man är nog tvungen att vara lite mindre äckelmagad när man får barn. Har också varit tvungen att ta emot barnens kräk i handen, inte den mysigaste stunden med barnen kanske…

  9. eva skriver:

    TACK! Tack bästa pitepaltsfruga! för att du fick mig att skratta mitt i allt. Det kluckade nästan tillomed! Underbart! Det var längesen… 🙂

  10. Barbasyster skriver:

    Haha, det var lika roligt den här gången! Men nu måste jag förklara för min kollega varför jag skrattar…

  11. Barbasyster skriver:

    Fortfarande lika roligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s