Just nu är det mycket bajs här hemma. Inte så mycket i pottan tyvärr, mest sådant som kommer ut ur munnen om ni förstår vad jag menar. Kotten säger bajskorv ungefär artontusen gånger om dagen. Det blir ganska trist i längden. Frågan är nu bara hur man ska bemöta detta eviga bajssnack?
Vi har hitintills varit noga med att säga till och försöka säga att bajs pratar man om på toaletten, inte vid matbordet, i sängen, i tv-soffan, när man tar på sig overallen osv. och ibland fungerar det. Eller det får honom i alla fall att springa in på toaletten i panik, inte för att göra nummer två utan för att säga det. Men sen när han väl kommer ut säger han det ju ändå.
En annan approach har varit att ignorera problemet. Om man inte uppmärksammar att han säger det kanske spänningen försvinner lite tänker vi. Men det verkar inte heller ha fungerat. För det är fortfarande en hel del bajs här hemma.
Igår när jag hämtade på förskolan berättade fröken att han suttit och sagt bajskorv även vid deras matbord. Bajskorv, bajskorv, bajskorv om och om igen. De andra barnen var mycket nöjda, och fröknarna var väl ungefär så nöjda som vi brukar vara. En av dem hade då sagt till honom varpå min tvååriga farbror till son mycket förnärmat svarar ”nu känns det lite jobbigt för mig!” vilket nog var ungefär samma sak som fröken tänkte.
Hur ska man bota bajskorvssnacket? Har ni några tips?
mrs Pitepalt 
Hahahaha, fast han är bra rolig!
Vi har exakt samma problem. Fast Skolbebisen säger ”Bajsrumpa” hela tiden. Till oss, till sina systrar, till folk hon inte känner. En gång lackade jag ur och sa ”Kiss-snippa” tillbaka till henne OCH DET SKULLE JAG JU INTE HA GJORT! För jag utökade ju bara hennes vokabulär då. Så nu har vi bägge orden att bekämpa.
Jag jhar inga råd att komma med, är det inte bara en fas som alla barn går igenom? Ingen av mina elever säger ju det i matsalen i alla fall 🙂
Men det är ju bra att du ger henne flera alternativ iaf. 🙂
Bestraffning måste vara det enda rätta 🙂
Ja, om en dr. säger det så 😉
Tusen tack för fina gratulationer hos mig, blir så glad! Tyvärr minns jag inte hur vi fick bukt med detta 🙂 Tror att vi bara försökte prata om det och förklara att det inte är så trevligt att prata om 🙂
Kram Lycke
Been there, done that. Men uppenbarligen struntar han i det, eller så tycker han helt enkelt att det är ett trevligt samtalsämne.
Det är nog inget problem, bara han slutat innan han tar studenten. Bajsfasen ska man bara igenom. För honom måste ju bajs vara det som upptar det mesta av hans tid, han ska potträna och bli storbarn och det är mycket att stå i helt enkelt. Man måste få slappna av med lite bajssnack.
Fast bra kommentar för övrigt! Det känns ju faktiskt lite jobbigt att bli tillsagd.
Minns den där fasen med syskonbarnen. Inte så längesedan med den minsta. Det är nog bara något de ska igenom och när man sagt till dem 50 ggr att det inte är ok att säga så, då vet dom ju det även om de inte slutar. Men en dag är det inte roligt längre.
Så vansinningt roligt att han sagt: Nu känns det lite jobbigt för mig 🙂
Vi har inte tagit bajsproblemet så allvarligt. Vi har liksom köpt bajsboken och en låtsasbajskorv som vi lägger under hans kudde ibland 😉 och sen säger vi bajs lite då å då själva. det är liskom ett snällt svärord tycker jag. Det är ju trots allt bara bajs…på nåt sätt.
Jag tänker att man kan ju ha förbud vid matbordet å så, men i övrigt…låt honom säga bajs och säg det minst en gång mer än han…så blir det ju inte så himla kul längre…
Det är inte något farligt svärord, det har du rätt i, men skulle jag säga bajs minst en gång mer än honom då skulle jag inte säga annat…
🙂
Jag misstänker att han har lärt sig det av visa kusiner (med ”kusiner” menar jag mina yngre systrar).
Ja, vad jag minns så sa du aldrig bajskorv…
Precis! Vi tänker precis likadant!
🙂
Haha! Jag ska börja använda Kottens comeback varje gång det hädanefter känns jobbigt för mig. Men bajssnacket har jag faktiskt aldrig varit särskilt intresserad av. Vad jag minns.
Ja, det är ett bra svar.