Dag för dag…

Nu har det gått två dygn sedan pappa dog och jag befinner mig fortfarande i någon slags overklighetsbubbla. På ett sätt var vi ju förberedda på vad som skulle ske och till viss grad är det skönt för pappa att han slipper ligga och vänta på slutet, för det var ju egentligen bara det det handlade om de senaste veckorna, för att inte säga månaderna. Men i slutändan så är det bara fruktansvärt sorgligt att han är borta. Fast jag tror inte det kommer sjunka in förrän begravningen är över och vardagen återvänder.

Det värmer dock väldigt när man inser hur mycket folk bryr sig och att människor verkligen anstränger sig för att visa att de tänker på en i denna svåra stund. Aldrig annars kommer man väl och hälsar på oanmäld och nu dyker människor upp med blommor och kramar och tårar. Det är fint på ett enkelt och okonstlat sätt.

Både här, på Facebook och via mobilen har jag fått varma ord och hälsningar och det känns fint mitt i allt det mörka. Idag när vi kom hem möttes vi också av en vacker blomsterbukett som Skolfröken hade skickat. Det känns fantastiskt att man har vänner som man aldrig har träffat men som ändå vill visa att de tänker på en när man har det svårt. Tack, fina Skolfröken! Någon gång måste vi ses IRL.

Nu ska jag trösta mig med hjälp av många fina pojkar, dvs. Palten, Kotten, Knytet, Ben and Jerry.

Annonser
Det här inlägget postades i Pappa. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Dag för dag…

  1. Skolfröken skriver:

    Kram! Ja, vi måste ses!

  2. Evasleva skriver:

    Vad fint mitt i allt det hemskaste hemskaste.

  3. Snäckan skriver:

    Fina fina Skolfröken!

    Stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s