Inte nyårslöften precis, men…

När man väl har börjat störa på sig något man själv gör är det nästan omöjligt att sluta sedan. Både sluta göra det och sluta störa sig på att man gör det. När jag och Knytet var och lunchade med King Lear häromdagen berättade hon att hon också börjat säga ”ja, ja, ja” som jag gör. Jag säger det om någon berättar något och jag vill vissa att jag hänger med eller förstår vad de pratar om. Istället för att säga ja eller okej säger jag ”ja, ja, ja”. Det är inget medvetet, det bara blir så. Men nu när jag vet att jag säger det så så hör jag ju hur knasigt det låter. Men ändå kan jag inte sluta.

Något annat jag gör som jag kan störa mig på är att alltid säga varifrån något kommer. Om jag får en komplimang berättar jag alltid var saken är köpt. Som för att förtydliga att det är minsann inte min förtjänst att jag har en fin väska, det är Svenskt Tenns förtjänst. Jag antar att det har att göra med min svårighet att ta emot komplimanger. Men istället låter det lite som om man är en levande reklamskylt för en massa affärer. Vilken fin kofta! Tack, den är från Salt. Vilka fina koppar! Tack, jag köpte dem på Coop. Vilken fin frisyr! Tack, men det är inte min förtjänst, det var frisören.

Fast den där sista kommentaren skulle jag nog inte få. När jag var hos frisören sist tunnade hon ju ur min lugg och ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Nu har jag nämligen börjat tappa mitt graviditetshår och precis som förra gången tappar jag extra mycket framme vid ansiktet, vilket innebär att luggen blivit ännu tunnare. Men varför tunnar man ut håret på någon som man vet snart kommer tappa en massa hår? Jag berättade för henne att jag nyss fått barn så hon måste ju ha förstått att jag skulle tappa håret. J-a människa!

Det är ännu en sak jag kan irritera mig på med mig själv. Att jag är så mesig i vissa situationer. Jag borde ju helt enkelt hindrat henne när hon gick loss med urtunningssaxen, men icke. Jag bara satt där och glodde medan jag inombords skrek ”vad i h-e håller du på med människa?!” Samma sak när folk tränger sig i köer eller låter sina barn äta fruktpuré i gungan på lekplatsen.

Dessa är mina tre förbättringsområden inför nästa år.

  1. Sluta säga ”ja, ja, ja”. Det låter nonchigt och stressigt.
  2. Sluta berätta varifrån saker kommer. Om människor vill veta frågar de väl.
  3. Börja säga till när jag tycker någon gör mig orätt. Jag ska alltså inte börja skrika på folk på tunnelbanan som råkar stöta till vagnen lite när de går förbi, men säga till om folk tränger sig i kön på Åhléns eller klipper fula frireligiösa frisyrer på mig.

Vad behöver ni förbättra?

Annonser
Det här inlägget postades i Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Inte nyårslöften precis, men…

  1. Hanna F skriver:

    Oj vad jag känner igen mig i det där med att alltid svara på en komplimang med att berätta varifrån något kommer, kanske också ska försöka sluta med det! Dessutom ska jag försöka vara lite mer optimistisk när det gäller det mesta. Jag har för vana att alltid komma på något negativt när min man kommer med förslag på saker som han vill att vi ska göra. Han är väldigt spontan och det kan man inte direkt påstå att jag är, jag är mer praktisk och realistisk (läs tråkig!).

    • mrspitepalt skriver:

      Men så kanske alla gör? Ofta om man själv tycker något är fint vill man ju veta varifrån det kommer. Men det där med att vara optimistisk kan jag också köra på. Är oftast rätt neggo.

  2. Stora M skriver:

    Men du säger inte ”ja ja ja” på ett otrevligt sätt! Jag har bara noterat att det är tre ”ja” i rad – och att jag har tagit efter dig. Alla människor har språkliga ”tics”, uttryck som man överanvänder och till slut börjar reta sig på hos sig själv. Och då byter man ut det mot något annat uttryck (som man överanvänder).
    Och ”ja ja ja” är tusen gånger bättre än ”eller hur” – som jag retar i hjäl mig på, och förhoppningsvis inte använder själv. Säg åt mig på skarpen om du hör mig använda det!

  3. grenman skriver:

    Jag undrar varför man har det där tvånget att berätta var saker kommer ifrån, mycket konstigt.

    Jag ska försöka sluta att tacka ja till saker utan att tänka efter om det är något som man verkligen vill göra eller ibland tacka nej till saker som man vill göra men det är för mycket annat. Försöka att vi verkligen har obokade helger då det är okej att enbart skrota runt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s