Min, min, min!

I Kottens värld är det viktigt med din och min. Mest min faktiskt. ”Det är inte Bolibompas frukost, det är min frukost!”, ”Det är inte Knytets pyjamas, det är min pyjamas!”, ”Det är inte pojkens skor, det är mina skor”. Ofta är det också helt oprovocerat, ingen på Bolibompa har försökt lägga beslag på hans ostmacka eller blåbärssoppa. Men ändå måste det poängteras.

Jag bävar inför den dag när Knytet börjar krypa omkring och försöker sno storebrors grejer. Då blir det nog dags att köpa en sån där vadderad hjälm för ängsliga förstagångsföräldrar, eller förstfödda snarare. Men den här gången är det alltså lillebror som ska ha den på sig. Så han inte får duplo intatuerat i skallen efter att ha försökt tjuva till sig Kottens pryttlar. Min, min, MIIIIN!

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Kotten. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Min, min, min!

  1. Hanna F skriver:

    Ja tänk vad mycket av syskonens saker som helt plötsligt är storebrors, här är det liggvagn, täcke, kudde mm. En hjälm kanske inte är en sån dum idé när det börjar bråkas om leksaker. Har småskrattat åt hjälmarna förr, men de får ett helt annat användningsområde eller syfte nu när man har syskon!

    • mrspitepalt skriver:

      Ja, det låter bekant. Första veckorna efter att Knytet föddes ville Kotten åka i lilla liggvagnen när vi gick till förskolan även om båda benen hängde utanför.

  2. Snäckan skriver:

    ”Min”-perioden går över tro mig. Men det är ganska tröstlöst när den pågår.

    Kram

    • mrspitepalt skriver:

      Skönt att höra. Men när, när?!

      • Snäckan skriver:

        Ja du. Någongång efter 3 avtog det nog hemma hos oss. Blev du rädd nu?

        Mitt tips är ändå att jobba med det så mycket som möjligt. Prata om att det är fint att dela med sig. Simon som var en hemsk ”min”-unge delar nu med sig av sitt älskade lördagsgodis skulle han bara ha två bitar kvar.

        Kram

      • mrspitepalt skriver:

        Nej, 3 är ju bara åtta månader bort. Men om det inte är borta efter tre, då du… 😉

        Jo, men han fattar nog det där med dela med sig. Han säger det ibland, och bjussar gärna på klementiner. Förhoppningsvis blir det bra tillslut.

  3. Åh, vad jag känner igen det!
    I kombination med ”Jag vill!”, ”Jag ska!”, ”Jag kan!” och ”Men JAAAAAG!”
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s