Läsarnas bästa tips

Vi har aldrig fått till någon bra läggrutin med Kotten. Han var från början väldigt tuttig och somnade bara när han åt. Sen började vi försöka få honom att somna ändå och det tog väldigt lång tid. Han vill helst lägga sig med mig och ibland när Palten lägger honom skriker han efter mig och slänger sig ifrån Palten, vilket inte är jättekul för Palten. Men även om jag lägger mig med honom kan det ta en och en halv timme och under den tiden hinner man bli nästan heltokig.

Kvällen ska ju vara egentid. Man klarar av att byta arton miniblöjor, två bajskalsonger, lagga mat, plocka ur diskmaskinen, dammsuga, plocka undan, handla mat, göra kvällsmat och borsta tänder om man bara får sitta i lugn och ro på kvällen. Men när man ligger där i sängen och lyssnar på filosofiska idéer om Kalle i Sysselstad medan klockan tickar på, då blir man knäpp. Eller man och man, jag blir det i alla fall, och Palten.

I slutet av sommaren började vi med en ny rutin. Istället för att ligga bredvid honom satt vi på sängkanten och då förkortades insomningstiden. Till en början åtminstone. Men snart satt vi där i en – en och en halv timme igen. Sen började vi men ännu en ny rutin, lite så där av misstag. Kotten låg i sovrummet själv och läste och till slut somnade han. Detta innebar att vi kunde sitta ute i vardagsrummet och behövde bara gå in då och då när Kotten var tvungen att visa något väldigt spännande, typ Nina Kanin eller Max bil eller så. Men snart började även detta ta väldigt lång tid. Då försökte vi göra så att han först fick läsa och sen släckte vi lampan och så låg han där inne med en liten nattlampa tänd och dörren öppen, men det var inte roligt. Igår slutade det med att han grinade efter mig och jag fick in tjugo gånger innan  han tillslut somnade grinandes.En av gångerna när jag gick in sa jag ”jag älskar dig Kotten” och då svarade han ”mamma, jag älskar glass.” Det känns inte som en jättebra läggningsrutin.

Hur gör ni andra? Ge mig era bästa tips!

Gud, vilket långt och meningslöst inlägg. Men så blir det när man inte får någon egentid. Då blir man trist och maler på i all evighet. Förhoppnignsvis kan vi förändra läggningsrutinen för annars vet jag inte hur jag ska kunna sluta ett inlägg. Någonsin.

Annonser
Det här inlägget postades i Kotten. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Läsarnas bästa tips

  1. Nocken skriver:

    Jag har tyvärr inga tips att ge eftersom vi också måste ligga vid Mini-nocken tills han somnar. Nu läser vi böcker men förr drack han välling och sen bara låg vi där. Men det går oftast ganska fort. Det längsta är väl ca 40 min och jag känner verkligen igen mig i den där känslan att minuterna tickar på och jag tänker på alla program som jag missar början på! Jag brukar vända mig bort från honom och låtsas sova för då slutar han prata och ger upp på ngt vis och somnar. Hoppas du får några tips som verkligen kan hjälpa för då kan ju även vi bli hjälpta 😉

    • mrspitepalt skriver:

      Men ni hade en period där när han somnade själv, eller hur vad det? Man förstår ju på ett sätt att de vill ha sällskap, bara det inte tog så lång tid. Under 30 minuter är helt acceptabelt, men över det så börjar det klia i hela kroppen. Jag hoppas att någon har värsta bästa tipset att ge, då ska jag delge det till dig.

      • Nocken skriver:

        Ja, det stämmer. Under en kort period på sensommaren somnade han själv och hoppet började spira hos oss men säg den lycka som varar för evigt…

  2. Hanna F skriver:

    Tyvärr har jag inga bra tips att ge, det känns som jag läser om läggningen av vår 2-åring, åtminstone första delen. Han vill bara att jag lägger honom och det tar ibland väldigt lååång tid. För att trösta dig lite så kan jag säga att vår son dessutom sover i vår säng fortfarande, vi började försöka få honom att sova i sitt rum, men sen föddes hans lillasyster för 6 veckor sedan och då sprack allt. Alla som jag känner som har barn som somnar snabbt och i sin egen säng i sitt eget rum verkar ha börjat med dessa rutiner tidigt, men det måste väl gå att få ordning på en 2-årings sömn också?
    Ja denna kommentar var ju inte till mycket hjälp för dig, men jag tänkte att du kanske tyckte det var skönt att höra att det finns andra som inte heller har löst detta ”problem”.

    • mrspitepalt skriver:

      Kotten sover också i vår säng ofta. Han vaknar nästan varje natt och kommer över till oss och vi har en 1,60 säng så det blir ganska trångt. Men någon gång kommer det väl bli bättre får man hoppas.

  3. Karin skriver:

    Tyvärr har jag inte heller några bra tips att ge, Elliot ligger fortfarande i sin spjälsäng. Där går allt bra, vi lägger honom och går sen bara ut och han somnar på 2-8 min. Men jag har en liten obehaglig känsla av att allt kommer förändras när han får en egen säng som han kan själv krypa ur. Det kombinerat med det beryktade trotset som brukar dyka upp i tvåårsåldern kan bli en härlig kombination. Men det känner du väl redan till 😉

    • mrspitepalt skriver:

      Jo, tvåårstrotsen känner jag till mycket väl. Good luck with that! Men om han somnar bra nu gör han säkert det sen också. Jag håller tummarna. Hur gick det på UL föresten? Fick ni reda på kön?

      • Karin skriver:

        Jag hoppas också att det kommer att gå smärtfritt med sövandet. Den nya sängen kommer till helgen och jag är supertrött som det är, orkar inte med ännu mera trötthet…
        Både Salomon och sköterskan tyckte att det var ganska uppenbart vad det var för kön, jag fattade ingenting. Men tydligen vajjade något stolt för vinden där inne så det blir nog en liten bror till Elliot. Mitt förnuft säger pojke, mitt hjärta säger gärna en pojke men kanske ändå en liten flicka!?

      • mrspitepalt skriver:

        Men det är praktiskt med samma kön, man får användning för alla fina kläder man sparat. Brorsor är najs!

  4. Barbasyster skriver:

    Hahahahaha! Vem vill inte höra om filosofiska tankar om Kalle i Sysslostad? Och glass ÄR gott, det har han rätt i Kotten! Som du vet så sov ju vi två vuxna, tre barn och en labrador i en 1,80-säng i ca 10 år och det gick ju bra. Ja förutom skilsmässan och allt det förstås…

  5. Skolfröken skriver:

    Usch, vi har haft perioder då det varit supersvårt. Men vi har en rutin som vi följer och sen går den mer eller mindre bra. Anyway, vi borstar tänderna, går in och läser böcker. Ofta kanske 2-3 böcker. Om det är en lång, typ Mamma Mu, blir det bara den. Sen lägger vi henne, släcker lampan och sjunger två sånger två gånger (alltid samma; Blinka Lilla och Trollmor). Vet inte varför, men hon måste liksom höra dem två gånger. Sen säger vi godnatt och går ut. Ibland, under perioder, går det jättebra, hon säger godnatt och ligger sen en stund och filosoferar men somnar sen själv. Ibland ropar hon på oss, börjar gråta, kasta nappen osv, för att vi ska komma in. Vi försöker att inte gå in om det inte låter som att hon gjort illa sig eller verkligen inte kommer till ro. Man hör ju lite på gråten/skriken vad som ligger bakom. Vi har ofta stått ut med rätt mycket skrik, även om det är jobbigt. efter en stund, kanske tio minuter brukar hon bli tyst och rätt snart sover hon.

    Jag tror att hon lärt sig att det oftast inte är någon idé att ropa. Många tycker säkert att vi är hårda, min mamma till exempel vill helst gå in och ligga där, men det tar bara hundra gånger längre tid.

    Mitt tips är alltså att försöka skapa en rutin och sen verkligen bara köra på den. Aldrig byta. Och att vara beredd på att det kan ta låååång tid innan rutinen sitter och vara beredd på att stå ut med gråt och tandagnisslan… Nu har ju ni testat ett antal rutiner, vilken har funkat bäst? Gå tillbaka till den och kör den under flera månader kanske kan funka. Och kanske är Kotten så pass stor att han kanske behöver få en förklaring och genomgång- typ ikväll ska vi göra så här när du ska sova, och så berättar ni det några gånger och så sen på kvällen igen påminner ni honom- kommer du ihåg att vi ska göra såhär på kvällen nu?. Det brukar också funka på Skolbebisen. Det blir liksom ingen överraskning då.

    Hoppas det blir bättre snart, det är verkligen skitjobbigt när det inte funkar!

    • mrspitepalt skriver:

      Men tio minuter känns ju ändå hanterbart. Men ligger Skolbebisen i spjälsäng eller accepterar hon bara att ligga där, för Kotten sover i utdragssäng så han kommer ju bara utspringande så fort vi går ut. Den rutinen som har fungerat bäst har ändå tagit 30-60 minuter och det känns för långt. Men jag hoppas också att det blir bättre. Om inte annat så är han ju tonåring om typ elva år och då vill han ju säkert sova jämt. Fast inte på kvällarna ioch för sig…

      • Skolfröken skriver:

        Jaha, nä hon har fortfarande sin spjälsäng. Vi tänker nog låta henne ligga i den tills hon fyller 30 eller så. Hur man får barn att ligga kvar i en vanlig säng, det skulle jag bra gärna vilja veta. Förstår verkligen att det är svårt att söva Kotten då.

  6. Snäckan skriver:

    Åhh, svårt detta när nattningsrutinerna inte funkar för man är ju själv ganska mör efter en lång dag och vill helst bara sjunka ner i soffan en stund.

    Jag har nog inga mer tips än de som ni redan testat. Men kanske ett belöningssystem, liksom med pottan, även här för att få nattningen lite mer rolig? Små stjärnor (för att symbolisera natt) på kylskåpet och sen något kul efter ett antal stjärnor? Baka bullar med mamma exempelvis?

    Hoppas ni hittar något som funkar snart.

    Kram

  7. Snäckan skriver:

    Förresten. Kanske en cd med vaggvisor som ni sätter på när ni går ut ur Kottens rum som kanske kan göra att han ligger kvar?

    • mrspitepalt skriver:

      Ja, vi har funderat på det också, eller såna talböcker. Kan vara värt ett försök. Jag vet inte poängsystemet skulle funka, men man kan ju testa. Tack för förslagen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s