En inte riktigt lika ung moder undrar

Jag brukar titta på Unga mödrar på femman. Nu är det norska tonåringar som har blivit på smällen, men precis som de danska tonåringarna tycker dessa om att röka, festa och ge sina barn förskräckliga namn. Men en sak som slår mig är att trots att vissa av dessa har fått barn innan de gått ut högstadiet lyckas de ändå få sina barn att göra sådant som vi inte lyckas med.

Palten och jag är två vuxna, gifta människor med universitetsutbildning, volvo, radhus och studielån och vi har ändå inte lyckats få våra barn att ta napp, nappflaska eller somna själva. Vissa eller snarare de flesta av mödrarna i Unga mödrar har rökt under graviditeten, vissa till och med under själva förlossningen, många av dem bor hemma och låter sina föräldrar ta det tyngsta ansvaret och de byter pojkvänner lika ofta som jag får byta bajsblöja på Knytet. Men ändå har de barn som nappar dygnet runt,  matas med nappflaska och somnar som stenar så fort de läggs i en spjälsäng. What’s up with that?!

Men Kotten väntade vi nog för länge med nappen, så med Knytet stoppade jag in en innan han var ett dygn gammal, men ändå icke! Vad gör vi fel eller vad gör de rätt? Eller är det helt enkelt så att alla barn är olika?

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Kotten. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till En inte riktigt lika ung moder undrar

  1. Nocken skriver:

    Jag är säker på att ni gör allt rätt. Det är nog bara som du säger, alla barn är olika! (Annars måste det finnas ngn likhet mellan mig och tonårsmorsorna eftersom mina barn tar napp och det känns ju inte så bra isf…)

  2. Evasleva skriver:

    Säkert som Nocken säger eller så kan man fundera på anknytningen… Och den kommentaren skulle bli alldeles för lång och jag har druckit två glas vin… 😉

  3. Skolfröken skriver:

    Tror bara barn är annorlunda. Skolbebisen tog napp men vägrade flaska. Tvillingarna tar napp och flaska men vägrar tutte. Alla har varit hyfsade på att somna själva men då har vi gett det en-två veckor av skrik, ipluttande av napp och hållande i händer. Tvillingarna har nog också fått lära sig att somna själv eftersom det ofta är två andra barn som pockar på uppmärksamhet…

    Har du testat olika sorters nappar?

    • mrspitepalt skriver:

      I alla fall tre olika sorter. Men visst vi har inte skriksomnat särskilt länge. Om vi höll ut lite längre kanske det skulle funka. Men med Kotten är det nog kört. Han kommer bara och hämtar oss om vi lämnar rummet. Sen finns det ju ingen napp att stoppa i heller. Jag inbillar mig att det är lättare att somna själva om man har napp, men vad vet jag.

  4. Karin skriver:

    Elliot gillade heller inte nappen i början och nu är han totalt helgalen i den. Så om du verligen vill att Knytet ska ta nappen, fortsätt nappträna! Det tog några månader men sen var Elliot fast. Men i all ärlighets namn, har du smakat på hur illa en napp smakar? Den påminner ju inte på något sätt, inbillar jag mej, om bröstet som är väl det som han egentligen vill ha…
    Vad sött att Kotten kommer och hämtar er! Fast inte så roligt i längden kanske.. Jag gissar att Elliot nog kommer börja göra samma sak nu när vi snart måste börja träna på att sova i egen säng i egna rummet. Spjälsängen behöver vi ju snart till nr 2.

    • mrspitepalt skriver:

      Ja, men då kör vi på lite till. Men hur mycket provade ni med Elliot, flera gånger varje dag eller?

      Hur mår magen? Har ni flyttat än?

      • Karin skriver:

        Hmm, jag tror att vi testade lite från och till de första månaderna men när han var cirka 3 månader bestämde han sig för att den var ok trots allt. Sen blev han bara mer och mer glad i nappen och nu har han den jämt… Skyllde först på att inskolningen på dagis gjorde honom gnällig och nu skyller jag på att allt packande och den lilla tid han får tillsammans med oss gör honom osäker och gnällig. Bra plan det här!!
        Magen mår fint, jag med faktiskt! Men lite orolig är jag, det verkar vara en hyperaktiv atlet därinne! Elliot var inte ens hälften så aktiv…

      • mrspitepalt skriver:

        Klart att han påverkas av nya situationen med förskolan och att ni packar och stökar hela tiden. Vem skulle inte vara gnällig?

        Skönt att magen och du mår bra, och klart att den lilla måste vara aktiv, hen måste ju kunna hänga med storebror.

  5. Nocken skriver:

    Mini-Nocken suger ju på nappen som bara den men kan inte somna själv så din teori spricker där Mrs Pitepalt. Har för övrigt testat att ge Mini-Nocken Jr flaska med ersättning idag och det gick inte alls – tutte rules för honom än så länge!

    Karin – jag känner igen det där med att nappberoendet ökar med åldern. Mini- Nocken är precis likadan. Ser han en napp så verkar den vara som en drog för honom. Han bara måste ha den i munnen! Därför ligger napparna nu mera i vårt nyckelskåp…

  6. Hanna F skriver:

    Ja det är nog olika på olika barn, kanske bara slump att de norska tonåringarna ”lyckats” med napp och flaska och sömnen. Vår tvååring har inte använt napp, vi började nog också för sent, flaska har vi aldrig provat och sömnen har vi ”misslyckats” med också. Vår lilla nyfödda har fått prova napp efter knappt två veckor och det verkar funka ibland, vi hade ambitionen att lära henne sova i egen säng på en gång, men jag orkar inte fixa med det mitt i natten efter amning, vill bara somna om då. Så nu sover hela lilla familjen i en säng, jag sover nog sämst!

    • mrspitepalt skriver:

      Skönt att höra att vi inte är den enda familjen i universum som sover i samma säng. Vårt mål är att Kotten ska sova i sin säng, men i vårt rum. Men allt som oftast sen Knytet kom vaknar han under natten och lägger sig hos oss. Nämnde jag att vi har en 1,60 säng?

  7. Snäckan skriver:

    Men hur klarar du att titta på Unga mödrar? Jag blir bara förbannad och vill skaka om de unga mödrarna och de unga fädrarna.

    Har har vi förresten inte lyckats med napp på någon av barnen. Om det nu är något att eftersträva?

    Kram

    • mrspitepalt skriver:

      Jo, lite förbannad blir man allt och chockad. Men ändå roligt på något sätt. Kanske av samma anledning som jag läste En dingding-värld när jag var liten. Man kunde knappt tro att det var sant, det var bara för knasigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s