Bla, bla, bla

Igår var fru Bratwurst här med sin minsta wurst. Hon är så liten så hon knappt är någon wurst, hon är snarare en sån där rund Denniskorv. Vi hängde runt på stan, åt en skrikig lunch (det var inte vi som skrek, bara Knytet) och tittade på barnkläder. Sen gick vi hem i spöregnet. Allt var mycket trevligt.

Jag smet också förbi BVC för tvåmånaderskontroll och läkarundersökning. Knytet fick godkänt och väger nu 6 kg och är 59 cm lång. Värsta knubbisen! På några veckor har han gått upp ett kg och växt en cm, var ska detta sluta?

Idag kommer Nocken hit med sina pojkar. Vi har försökt träffas två gånger tidigare, men livet har kommit emellan båda gångerna, förhoppningsvis kommer vi lyckas denna gång. Mamma och barn-häng är alltid härligt.

Det här blev ett otroligt poänglöst inlägg, men med tanke på att jag varit vaken i två och en halv timme efter att ha sovit i sex timmar med tre eller fyra avbrott för amning är jag glad att jag kan stava och bilda meningar överhuvudtaget.

Annonser
Det här inlägget postades i Knytet, Navelskåderi. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Bla, bla, bla

  1. Sarah skriver:

    Hej! Ja, vi flyttar till Vällingby – jag hade inte fattat att du bodde där. Vad kul! Vi hamnar på Sorselevägen, jättemysig gata verkar det som. Vi kanske får ta en bloggfika!

  2. Sarah skriver:

    Det är precis vad det är! Har faktiskt varit och pallat några idag, för att få reda på vad det är för sort 🙂 Nu bor vi i Hässelby villastad aka världens ände 😉

    • mrspitepalt skriver:

      Som framtida ägare har ni nog rätt att palla lite äpplen. Framtida äpplen liksom. Vi har ett persikoträd på vår tomt. Känns väldigt exotiskt och lyxigt.

      Ja, Vällingby är ju lite närmare stan iaf. Dessutom är ju centrumet trevligt också.

  3. Sarah skriver:

    Ja, verkligen exotiskt! Blir det någon frukt på det? (Så jag vet i vilken trädgård jag ska palla nästa gång…) Jag älskar Vällingby, jag är delvis uppvuxen i Blackan och gick i St Jacobi på gymnasiet, så det känns verkligen som hemma. Men vad gäller centrum är jag lite reaktionär och gillar inte det nya, tycker de kunde ha byggt till i samma 50-tals anda. Gjort en grej av det liksom.

    Var bor du?

    • mrspitepalt skriver:

      Jo, men det blev faktiskt frukt. Trädet vek sig nästan av all frukt. Vi bor i de radhusen du hade på bild.

      Jag gick också på St: Jacobi, men var mest ute i Hässelby strand.

      Jag kan hålla med om dina tankar angående centrumet, Kfem är jag aldrig i, men jag gillar känslan att vara utomhus fast under tak. Dessutom fattas det ett trevligt fik.

  4. Sarah skriver:

    Men alltså, det här blir skummare och skummare. Jag hängde också i Hässelby strand, jag gick estetisk och det var där vi hade all teater och dans undervisning.

    Och lyckos dig som får bo i ett sådant drömhus 🙂

    • mrspitepalt skriver:

      Tack, det känns bra!

      Men lite skumt är det allt. Jag läste också estetisk linje, teater. Hade Lucian som mentor. It’s a small world!

  5. Sarah skriver:

    Å kära Lucian! Vi hade reunion för ungefär 2 år sedan, och han hade inte förändrats ett endaste dugg 🙂 När gick du ut?

    • mrspitepalt skriver:

      Vad roligt, jag har inte sett honom sen jag gick ut för nio år sedan. Jobbar han fortfarande som lärare? Det var inte till er klass han fällde den berömda kommentaren ”det känns som dom har bajsat på min själ!”?

  6. Sarah skriver:

    HAHAHA! Jag vet ärligt talat inte, men det skulle det mycket väl kunna ha varit! Gud, han sa så många roliga saker. Jag tror inte han jobbar som lärare längre, tror han typ ”frilansar” lite. Om du gick ut för 9 år sedan måste vi precis ha gått om varandra, jag tog studenten 98.

    Nä du, vi får väl ta en fika när jag har flyttat in sen 🙂

    • mrspitepalt skriver:

      Jag vet inte hur många gånger han berättade om sin lysande karriär i Rumänien eller var det nu var. ”Jag hade kameler och elefanter i trädgården, stot hus, var världsberömd, för att inte tala om min fru, men jag hade böjd rygg. Nu är jag i Sverige, jag får inga jobb men jag har rak rygg!” Och så berättade om när han spelade in en Beckfilm och att Mikael Persbrandt inte kunde slåss. Ah, många fina minnen.

      En fika måste vi absolut ta. Låter som en bra idé!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s